Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148’
När drängarne återkommo var redan undfägnaden
börjad, kringskänkt af fru Elsa och jungfru Märtha, som med
kornetten och barnen samt allt husfolket infunnit sis- vid
slåtterfesten. Sedan man ätit och druckit sitt lystmäte,
begynte lek och dans af hjertans lust bland de unga, och
högsta sprången i dansen togo kornetten och den vackra Britta
och ljudligast klang under leken skrattet från deras läppar.
Men Landgren stod långt ifrån och såg på med mörknande
ögon. I solnedgången började man ändtligen tröttna vid lek
och dans och slog sig ned i en stor ring i gräset,
qvinfol-ket som vanligt på ena sidan, manfolket på den andra i
spridda grupper. Då gällde det för den sagobevandrade
att lägga i dagen sin skicklighet. Af de i konsten mest
beryktade inkallades en i sender inom ringen, sedan ban
först enligt bruket undskyllt sig med enfald och okunnighet,
till dess han genom en väldig knuff blifvit öfvertalad att
intaga sin plats. Mången historia förtäljdes så, till hälften
inlärd, till hälften för tillfället diktad, om elfvor och vättar och
troll, om bergkungar och sjögastar, om tomtar och rå,
mestadels vändande sig kring en eller annan bedröflig
kärlekshistoria, i hvilken dessa öfver naturliga väsenden ingripit, vare
sig störande eller hjelpande till rätta. Sjelfva kornetten lät
slutligen förmå sig att förtälja »ett äfventyr» från kriget till
stor och allmän belåtenhet.
Dernäst kom ordningen till de viskunniga och med
högljudda rop kallades Värends-Anna eller den så kallade
visgumman inom ringen. Utan krus och med tydlig känsla
af sitt värde, framträdde en reslig, grofväxt, gammal qvinna,
i den egendomliga värendsdrägten och såg sig om i kretsen
med ett par stora, grå ögon, af hvilkas sällsamma glans det
silfverfärgade håret, som likt ett slätt band kantade den
höga pannan, syntes vara ett blekare återsken. Den
allvarliga, halft tankspridda blicken, som långsamt gled öfver
hopen, framkallade en plötslig tystnad bland de glada och
stojande grupperna. Värends-Anna, som icke allenast var den
viskunnigaste i hela bygden, utan dertill hemma i både ett
och annat hemligt rön, ingaf en tydlig känsla af vördnad.
Man visste att hennes visor alltid voro sorgesamma, men icke
destomindre hade de en förunderlig dragningskraft för både
unga och gamla, oeh särskildt syntes den öfvergifna
lustigheten nu ha framkallat, snart sagdt en längtan efter reaktion, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
