Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156’
kunnat läsa ett helt »Fader vår», fullt af mensklig vanmakt
och himmelsk förtröstan. En hastig rörelse af handen, och
ögonen stodo åter tårfria, klara och beslutsamma som förr,
gestalten reste sig med vanlig kraft, och med fast, men låg
stämma sade den unga qvinnan:
»Ännu kan ej allt hopp vara ute — någon tillflykt
måste ännu finnas — något måste göras — men hvad!» — och
åter sjönk rösten och blicken stirrade spanande utåt rymden,
likasom för att söka det osynliga.
»Gad bevare nådig grefvinnan!» ljöd Sunes barska
stämma, beledsagad af den vanliga militäriska honnören; »jag
menar vi ha’ funnit på en utväg, herr Peder och jag.»
»Kära vänner! är det möjligt — fort, talen ut!» utbrast
Margaretha, flämtande af oro.
På en vink af herr Peder svarade Sune, att den påtänkta
planen måste förblifva en hemlighet, såvida den skulle
lyckas. Herr Peder, å sin sida tillfrågad, svarade detsamma.
Margaretha ryckte till och drog djupt efter andan; med
någon ovilja och ej utan häftighet förklarade hon derpå, att
hon i en sak som rörde henne så nära och der familjenamnets
heder kunde bero, icke blott af utgången, men af de medel
hvilka betingade densamma, ej ville, ej kunde förblifva
okunnig.
»Margaretha Ascheberg,» slöt hon stolt, »skulle gifva sin
egen och sin makes heder i förvar åt en förafskedad
skollärare och en gammal afdankad soldat, och sjelf overksam
af bida utgången — aldrig!»
»Grefvinna Ascheberg!» inföll Peder med en kraft och
bestämdhet, som endast utomordentliga tillfällen förmådde
framkalla, »äfven de som bida, tjena, säger en from skald,
och J må ock bida när så påfordras. Hvad det vidkommer
att jag, Peder Pedersson, för 30 år sedan afskedades från
skolan i Christianstad, så kunde den föga läsliga handskriften
här (visande på pappersrullen han höll i handen) förtälja om
orsaken dertill, en orsak, för hvilken törhända den gamle
skolläraren har lika litet skäl att blygas, som den gamle
soldaten här för den orsak hvarför ban blef från regementet
afdankad och hvilken J bör känna bättre än någon annan.
Men,» tillade den gamle med stigande värme och en
värdighet i uppsyn och hållning, som helt och hållet förvandlade
den vanligen så tafatte och tankspridde gubben, »ären J, Mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
