Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
väsendets särskilda art och bestämmelse. Blott såsom
framtidshägringar skymta vi ännu dessa egendomliga former för
qvinnans omedelbara ingripande i det stora arbetet för allmän
förädling och allmänt väl. Att redan nu söka ånge den ena
eller andra riktningen för qvinnans medborgerliga
verksamhet vore nära nog lika fåfängt, som ville man, med blicken
fästad på den undangömda skogsbäckens, mellan tusende
hinder, framsmygande lopp, utstaka den blifvande flodens
välsignelserika bana. Vi föredraga derför att här blott ännu något
— c
litet sysselsätta oss med de grundförhållanden, kring hvilka
hufvuclfrågan hvälfver sig.
o o
»Intet väsende kan stifta lag för ett annat, hvilket följer
af sjelfva lagens begrepp, om man rätt gör sig reda derför.
— Men ett väsens lag kan begränsa ett annat väsendes
verksamhet. Och detta innebär på intet sätt något intrång i dess
sanna sjelfständighet och frihet, men väl en norm mot ett.
möjligt sjelfsvåld.»*) Sanningen af denna sats, som flutit
tu-en ung svensk vetenskapsmans penna, torde ej kunna
bestridas. Den deri uttryckta tanken skall här blifva oss en
Ari-adne-tråd, vid hvilken vi vilja hålla fast, under det vi
intränga i vårt ämnes irrgångar, för att bekämpa det
der-inom ännu alltjemt herrskande vidundret: fördomen.
Inom den mest civiliserade verldsdelen af vårt halfklot
står qvinnan ännu med sin verksamhet inskränkt till familjen
och sällskapslifvet, gent emot staten och menskligheten, om
man bortser från de spridda anknytningspunkter med
verldens och nationernas stora lif, dem hon genom en frivillig,
så att säga, samhällsmoderlig verksamhet, samt genom
flerfaldiga arter af författarskap, genom diktningen och
konstnärs-ingifvelsen, sjelf, under kamp mot svårigheter af alla slag,
skapat sig. Man börjar alltmer erkänna så väl orättvisan som
det okloka i ett sådant sakernas tillstånd. Man börjar inse
behofvet af grundliga studier för qvinnan, och denna insigt
har klarnat i mån som qvinnan visat sig allt
oemotståndli-gare drifven, att med den outvecklade förmåga, som står henne
till buds, söka ingripa i den högre för menskligheten
gemensamma verksamhet, som lifvet erbjuder, uncler hvilken
sträfvan kanske ej så sällan den beklagliga omständigheten
kommit i dagen, att hennes bildning lik Semlramis’ trädgårdar,
sväfvar mellan jord och himmel, utan fast grund.
T *) Kl ock hoff.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
