Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-243
skor i kraft och snille (inom bildhuggerikonsten nemligen)
står Harriet floriner, hvars Zenobia (utstäld på
verldsexpositionen) på ett afgörande sätt intygar att qvinnan kan bilda
plastiska gestalter af första ordningen ––—–-:
att hon — sjelf utrustad med den ungdomliga qvinlighetens
ljufvaste behag — kan blifva konstnär äfven inom den
högsta och svåraste af alla konstarter.»
Sedan vi härmed låtit vår författarinna sjelf framställa
för läsaren de vänner, hvilka hon egnat sitt arbete, gå vi
att derur i något sammandragen form meddela hennes
uppsats om tillståndet bland den qvinliga befolkningen inom den
yngsta af alla europeiska stater, den, hvilken ännu knappast
kan sägas hafva utkämpat den hårda kämpen för sin
politiska tillvaro och sitt inre lif, och der således en
brytningsstrid måste pågå eller stunda inom snart sagdt alla områden
af samhällslifvet — en brytning från medvetslöshet till
sjelf-niedveten kraft, från tvång till frihet, från mörker till ljus.
Skildringen af en dylik brytningsperiod i ett folks lif är
naturligtvis af stort intresse. Den får dock, om man vill vara
rättvis, ej gälla för mera än hvad den verkligen är —
skildringen af ett öfoergångsstadium, der skuggorna ofta till en
del undantränga ljuset, men der det senares slutliga seger
dock ej ett ögonblick får betviflas. En hård, svart,
ogenomtränglig skugga skämmer ofta en i öfrigt mästerligt målad
tafla. Detsamma inträffar ibland med skildringen i ord. Vi
kunna ej fullt fritaga miss Cobbes arbete från detta fel.
Särskildt synes oss författarinnan hafva framställt den katholska
kyrkan och dess inflytande på folket i alltför mörk dager,
eller, rättare, endast och uteslutande från den mörka sidan, utan
att deröfver låta falla en strimma af clet ljus, hvars bärare
denna kyrka dock under sekler varit, om ock nu oljan i
lampan länge behöft förnyas och glaset renas eller utbytas mot
ett nytt, klarare och genomskinligare, för att lågan åter skall
lysa med ursprunglig styrka.
Att för öfrigt en förnyelse af denna art torde förestå
inom många yngre och mindre exklusiva kyrkor, än den, som
af ålder kallat sig »den allena saliggörande» — det lärer väl
miss Cobbe vara den sista att förneka, om vi eljest rätt
uppfattat hennes ställning till de kyrkliga frågorna. Icke desto
mindre synes hon någon gång färdig att glömma parabeln
om grandet och bjelken. Så t. ex. då hon antyder de sorg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
