Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-365
blir, att hon måste ega alla menskliga fri- och rättigheter.
Jag kan ej någonstädes finna ett skal, som leder till
antagandet, att mannen skall stifta lag för qvinnan. Deremot
har jag uti verldshistorien sett, att från menniskoslägtets
skapelse, allt intill denna dag, har småningom utvecklat, sig den
insigten, att qvinnan ej är en lägre varelse. I de första
tiderna, då den fysiska kraften var det enda som värderades,
då blef hon underkufvad, då blef hon mannens slafvinna;
och nu finnas många, som inse, att hon är mannens like.
Denna sistnämnda sanning, som för mig är det klaraste axiom,
erkännes dock ännu ej på långt när af alla. Så länge det
finnes någon, som anser att mannen ensam bör stifta lag för
hela menskligheten, och således äfven för qvinnan, så länge
har sanningen ej fullständigt segrat. Men den skall segra!
Jag har här angifvit deri grundidé, hvarifrån jag utgår.
Jag vill nu granska några af din moders invändningar emot
de slutsatser jag dragit derur. Till en början gläder det
mig innerligen att finna det din moder önskar, att qvinnan
viel en viss ålder måtte erhålla full frihet att bestämma öfver
sin hand och sitt hjerta. Så länge hon ej har denna
rättighet, anses hon som en varelse, ur stånd att .tänka för sig
sjelf; hvarje hennes manliga slägting antages kunna göra
detta bättre än hon. Och då denna den första af alla
menskliga rättigheter, den individuella sjelfbestämmelsen, ännu ej
är qvinnan medgifven, äro alla andra eftergifter från
mannens sida egentligen af noll och intet värde.
Vidare finner jag med tillfredsställelse att din moder
hyser så upphöjda åsigter om vårt kön, att hon ej befarar
något skadligt inflytande på, »qvinnans blygsamhet och sedliga
värde» af hennes samarbete med mannen för något godt och
ädelt mål i samhället. I allt hvad hon tänker härom,
instämmer jag fullkomligt. Jag vill nu öfvergå till en fråga,
som din moder i ett af sina bref framställer *), nemligen den:
»skall qvinnan uppfostras för hemmet eller för det offentliga
lifvet?» och efter bästa förmåga och öfvertygelse besvara den.
Mitt svar blifver då: Icke för någotdera ensamt, utan för
båda.
Häremot skall visserligen mången invända, att det helt
enkelt är omöjligt; men det tror jag ej. Genom den
arbetsfördelning, som nyare tider infört, är det alldeles icke omöj-
•) TidsMFt feif Hemmet VIII. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
