Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-295
hos den rika enkans en ny upplaga af dessa »miserables» i den
civiliserade verlden, som icke hafva lott eller del i det bildade
samhällslifvets fröjder, ty — de äro fattiga, — »ega inte ett öre
— födas och klädas af ren barmhertighet» m. m. Sådana kunna
saklöst pikas och oroas med små nålstyng af fin eller grof
sarkasm. Med ett ord, det är en sådan der stackars —
»menniska» — som vi ha framför oss.
Någon sådan inventarieförteckning, som nyss
upprättades öfver den unga fruns behag, kan icke ifrågakomma här,
— med sådan simpel vara! Annars ser hon rätt söt ut, der
hon står något förlägen öfver att ej blifva bemärkt af den i
romanens verld inflyttade frun. Fröken —■ ty det var en
fröken —• hostar lågt:
»Hm, — nådig frul —• nådig fru! —-
Ah, hon vaknar verkligen den hulda! Hon slår upp de
svärmiska milda ögonen! — Men hvad ser jag? De för en
minut sedan af känslans nysaltade tårar fuktade ögonen gråta
ej mer, de skjuta blixtar, nej de gnistra såsom kattens då
han tager sats för att störta öfver råttan, hvilken han redan
förlamat med sin blick.
»Hvad är det nu igen? Kan man få vara i fred i fem
minuter? Hvad vill fröken?»
»Jo, det är en stackars man derute, som ber så enträget
att ban skall få blifva här öfver natten, ty —
»Säg honom att han får gå! Jag vill ej veta af tiggare!
Adjö!»
»Ja, men goda hennes nåd, han är sjuk, han är en gammal
krigs —»
Frun, redan inne i boken, gör utan, att se upp en otåligt
afvärjande rörelse med handen. — »Gå! Hörde inte fröken?
Gå, gå!»
Och flickan gick, med sorgens stämpel ännu mera
utpräglad på sitt uttrycksfulla ansigte.
Blad efter blad vändes nu i den »intressanta» boken och
deras innehåll slukades af de giriga blickarne lika snålt, som
tiggarungar svälja hvetebullan; de i trädgården lekande
barnens jubelrop hade förbytts i jemmerskri, ithy att de söta
ungarne för ombyte skull företagit sig att »lufva» hvarandra;
solen hade redan i rödglimmande majestät sjunkit ned
bakom den lummiga ön derborta i den täcka insjön, de
purprade skyarne speglade sig herrligt i det stilla vattnet och trn>-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
