Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
sten lockade kärleksfullt på sin maka, som svarade från eil
gran vid sjöstranden; men den hulda läste, bara läste.
Ändtligen var dock boken slut! Läsarinnan steg upp
med en suck.
»O! hvilken herrlig skildring! Ack! hvilken man, som så
förmått fängsla min själ! O! hvad jag förstår honom väl!
Ack!» — De sköna armarna famnade rymden.
»»O! sol! du flyktat bort ifrån mig,
Jag fick dig ej min afskedshelsning sända.»
»Bra fattigt språk, det franska, som icke kan finna någon
ersättning för detta ord!
»Se der en smula puesi, (frun nyttjade i detta ord
vanligen bokstafven u i stället för o, hvilket, enligt hennes
föreställning, var något mycket fint, halft utländskt sätt att
uttrycka sig) se der en smula puesi, som ej var så illa, efter
hvad jag tror. Jag kan, i sanning, säga med folkskalden:
»När mig himlen gaf ett hjerta,
Hvarför fick jag det så känslofullt och ömt?»
»Jag nästan plågas af dessa ständiga känslosvall, men lcan
jag klaga? Har jag icke också njutning deraf? Ack jo!
När jag jemför mig med denna kalla, känslolösa s. k. fröken,
hvilken skilnad, hvilken kontrast! Det är den varma solen
bredvid den kalla månan, nej, hvad säger jag — solen bredvid
jorden försänkt i natt! — Ja i natt! — Äfven det var ett
puetiskt uttryck. (Frun tycktes ha glömt att jorden bredvid
solen ej kunde vara försänkt i natt.)
»Men nu måste jag ut i naturen och gifva min ande luft!
Jag måste svalka min känslas saliga glöd genom ett bad i
aftonluftens milda balsam. Skogens dunkla hvalf skola
till-hviska min själ frid och lugn. O! jag förtärs i mig sjelf! Jag
är född skaldinna!»
Nu ändrades den ljufva rösten och hon ropade med skarp
stämma:
»Fröken!»
»Ja, nådig fru!»
»Tag hit min scliavl och min hatt! Ni kan följa med
mig nedåt parken och sjön!»
De gingo. Qvällen var herrlig. Ännu glänste mörkröda
skyar vid horisonten i nordvest öfver de i fjerran allt
dunklare skogstopparne; högre upp på himlahvalfvet färgade
mattare gula och hvita dagrar de spridda molnen, emellan hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
