Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-347
äfvensom att du så allvarligt bemödar* dig att vinna den
sjelf-beherrskning, som kan sätta dig, i stånd att kufva de
upproriska känslorna, då sådant är nödvändigt. På samma gång
måste det dock smärta och bedröfva mig att se den svåra
strid du har att utkämpa, att veta att ditt unga hjerta
blöder dervid, att frukta att du måhända skall duka under deri,
och ej kunna hjelpa dig att bära din börda. Du vet dock,
älskade dotter, till Hvem du skall vända dig för att. finna
mod och kraft och tröst, du känner löftet: »åkalla mig i
nöden, så vill jag hjelpa dig,» du sluter dig förtröstansfullt till
Den, som sjelf tömt lidandets kalk till bottnen, och med
Honom hviskar du undergifvet: »ske icke min vilja utan Din!»
Detta medvetande lugnar mig, då oron vill taga öfverhanden,
och jag förenar mina böner med dina, kännande mig
öfvertygad, att Gud leder allt till det bästa för dem, som
förtrösta på Honom.
Du säger i dina bref, att P. tycks känna sig både
förvånad och ledsen öfver förändringen i ditt uppförande emot
honom, och att han flera gånger sökt tillfälle att få ’tala i
enrum med dig, men att du alltid lyckats undvika detta. Jag
anser äfven detta vara bäst, ty en förklaring skulle endast
vara plågsam för er bå.da, och måhända blott tjena till att
upprifva sår, som börja läkas. Emellertid erfor jag verkligen
en känsla af lättnad öfver den underrättelse ett af dina
senaste bref meddelade, nemligen, att P., kallad till sin fars
sjuk-, kanske dödsbädd, nu bortrest på obestämd tid. »Svårt,
mycket svårt,» tillägger du, »var det mig att i
afskedsstun-den bibehålla min fattning och sjelfbeherrskning, samt att
visa mig kall och otillgänglig. När då P., med en blick, på
en gång sorgsen och bedjande, räckte mig handen och sade:
»har då m:ll Agnes ej ett enda vänligt och tröstande ord att
säga mig, när jag nu kanske går till mötes en ganska svår
och smärtsam tid?» — kände jag huru tårarne stego mig i
ögonen och huru läpparne darrade, och jag mumlade med
halfqväfd ’ röst några ord, hvars mening han väl knappast
förmådde utleta, ehuru han ej kunde undgå att märka, att
jag var häftigt upprörd. Ack mamma,» utbrister du
slutligen, »om jag ändå kunde bli förskonad från att återse
honom. Du kan ej tro hur svårt det är att visa sig kall, lugn
och liknöjd, när hjertat klappar lifligt och varmt, hur
outhärdligt det stundom förefaller att stöta ifrån sig den, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
