Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-348
hvilken man dock nästan ofrivilligt känner sig dragen,
särdeles då han sjelf tyckes lida deraf. Ibland kan jag ej
bortjaga den tanken, att de ord jag hörde honom yttra, under
det olycksaliga samtalet med H, ej varit så allvarligt menade,
att de varit tanklösa, förflugna, kanske sagda, för att inför
H. dölja hans innersta känslor. Kommer så min stolthet
och förebrår mig, att jag lyssnar till dylika ursäkter och ej
med förakt bortvisar den, som grymt och lättsinnigt vill
roa sig med ett ungt, oerfaret hjertas varmaste känslor.
Slutligen går allt omkring för mig uti ett chaotiskt virrvarr, till
dess de stridiga, på hjertat gnagande känslorna upplösa-sig
i en häftig gråt. Då denna paroxysm är öfver, känner jag
mig lugnare och kan åter sammanknäppa mina händer till
en stilla, ödmjuk, undergifven bön. Så förflyta vanligen
nattens första timmar, och ej förr än efter midnatt tillslutas mina
trötta ögon af sömnens ljufva genius — och, ack, livad denna
glömska, denna ro är ljuflig I Stundom önskar jag, att jag
aldrig mer behöfde uppvakna derifrån. Men jag vet att denna
tanke är oriktig, att den är syndig, och jag bjuder också till
att förjaga den—-fastän den allt emellanåt kommer igen. Du
ser, mamma lilla, att din Agnes är en stackare, men jag vill
försöka att ej låta modet falla, så skall det med Guds nåd väl
slutligen lyckas mig att vinna herraväldet öfver mig sjelf. Ack, om
blott P. ej komme tillbaka! Det vore så mycket lättare att
betvinga mitt hjerta, om jag kunde slippa att se och tala vid honom!»
Jag förstår alltför väl de känslor, som dikterat dessa
rader, för att ej symputbisera med dig, mitt stackars barn.
Det är äfven ganska naturligt, att ditt hjerta än mer
vek-nåde för P.,_(lå du såg honom lidande och nedslagen
såsom fallet var i er afskedsstund. Detta oaktadt måste du
söka att fortgå som dü börjat och att qväfva den vaknande
böjelsen i ditt unga hjerta, innan den blir dig öfvermäktig.
Hvarthän skulle väl ett motsatt handlingssätt leda, annat än
till ett än bittrare lidande? Otn du nu af P. sjelf och af dina
egna känslor läte intala dig, att det af dig hörda samtalet ej
varit så allvarsamt mepadt, om ditt hjerta alltmer fästade sig
vid honom med kärlek och tillit, om du, öfvertygad om hans
genkärlek, invaggade dig i ljufva föreställningar om framtida
lycka — huru mycket svårare skulle ej uppvaknandet blifva,
då han slutligen lät dig förstå, att hans visade
uppmärksamhet, hans låtsade tillgifvenhet dock endast varit ett hyckleri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
