Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-349
etc gyckelspel, »en liten kurtis att fördrifva tiden med på
landsbygden.» Derför, min Agnes, bör du uppbjuda all din
förmåga att söka utplåna hans bild ur ditt hjerta, ty efter
hvad jag’ kan förstå, är ban ej värd att der intaga ett rum.
Den som, sig till förströelse, vill leka med ett ungt hjerta,
kan ej förstå hvad den rätta, den sanna, den rena kärleken
är, och är den således ej värdig. Och ej kan min Agnes
vilja bortkasta sitt- hjertas rikaste skatter på en ovärdig?
Ditt sista bref andas, Gud vare lofvad, en lugnare
sin-sinnesstämning, och styrker mig i hoppet, att P—s
aflägsnande från orten skall verka välgörande på dig och
underlätta, dina bemödanden att ur minnet Utplåna de
tilldragelser, som så smärtsamt upprört dig. En afledare från de
tankar, som under den senaste tiden hufvudsakligen
sysselsatt dig, finner jag ock uti brefvet från Henriette P., hvilket
du skickat mig, och de ämnen det vidrör, för hvilka du ju
förut hyst ett lifligt intresse. Detta ger mig anledning att
återkomma till dem, dels för att ytterligare utveckla mina
å-sigter, dels för att besvara åtskilliga af Henriette P—s
yttranden och inkast. Jag skulle alltför mycket misskänna min
dotter, om jag fruktade att hennes enskilda angelägenheter
eller hennes eget lidande skulle göra henne sjelfviskt liknöjd
för andras intressen och för tidens vigtigare frågor.
Derföre, älskling, lyft upp ditt lilla hufvud, och blicka
på mig så förtroendefullt, forskande och frågande, som du
brukar, när du af mig önskar erhålla klarhet öfver något,
som, ligger’ dig om hjertat, och som du sjelf ej tycker dig
kunna reda. Låt mig i tankarne kyssa tårarne ur dina
kärleksfulla ögon, och låtom oss sedan föreställa oss, att vi sitta
tillsammans under en förtrolig skymningsstund, du lutad med
hufvudet mot mitt bröst, så som du älskade att göra. Många
sådana ljufva stunder skoja återkomma, hoppas jag, min
Agnes, ty om ock solen för ögonblicket gömmer sig bakom
molnen, strålar den icke destomindre lika skön och huld, och
skall åter framstå i sin fulla herrlighet, Men mulna stunder
måste komma — mins du, hur vackert Longfellow säger oss
det i sitt täcka poem, The rainy day:
Iniö each life some rciin must fall,
Some days must be durk and dreary *).
*) Visst måste regn i hvarje lefnad falla
Och några dagar blifva mörka, kulna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
