Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
glada barnen ropa till hvarandra sitt öfvermodiga »si opp!»
eller »ur vägen!» då de kila ned för Landtmäteribacken.
Sjelfva expositionshuset står öde och tomt, men likasom för
att skonsamt dölja den inre tomheten för allmänhetens
blickar, liar frosten öfverdragit de höga fönstren med tusende
blommor af is, och när solen bryter sig emot dem och kastar
ett mildt sken öfver det lätta glastaket, får hela byggnaden
utseende af ett kristallpalats. Kristallpalatset skall försvinna,
men hvad som aldrig försvinner är minnet af allt det sköna
man sett, af allt det goda man lärt — den »inre behållningen»
för nationen och individen, som blifvit en följd af den första
Skandinaviska Industri-utställningen.
Det är icke vår afsigt att söka beskrifva eller uppräkna
ens de mest framstående af de utställda artiklarne. Hundrade
hafva befattat sig dermed och gjort det långt bättre, än vi
tilltro oss att göra*). Dessutom är den tid länge sedan
förbi, då sådana beskrifningar kunna hafva nyhetens behag, ens
för den mest aflägset boende. Andamålet med denna
uppsats är att söka den »inre behållningen», att påpeka, i första
rummet något af den andeliga och moraliska inverkan, i det
andra några af de praktiska och materiela resultat, som
utställningen kan och bör utöfva såväl på nationen som
individen.
Hvilken är den känsla, som ofrivilligt tränger sig på oss
vid minnet af dessa otaliga arbeten, hitfürda från alla
Skandinaviens delar, om ej den, att äfven arbetet har sin ära? —
Den stilla, ödmjuka och derföre länge glömda arbetaren, som
bebyggt vårt land, plöjt vår jord, fyllt våra boningar med
alstren af sin flit, han har kommit till heders. I årtusenden
ha vi begagnat hans verk, utan att tänka på den, som utfört
det, likasom vi äta det dagliga brödet, utan att tänka på
Den, som växten gifvit; först nu, när arbetaren inför oss
hopat alla alstren af sin konstflit, frukten af företagsamheten,
ihärdigheten och försakelsen, först nu lära vi att fullt
uppskatta hans värde. Det är arbetets fest vi firat, och till den
ärestod arbetaren åt sig upprest genom härvarande
exposition, ha vi vallfärdat för att se och lära, för att medtaga ett
oförgängligt minue, som följer genom lifvet.
Såsom en af de bästa följderna af utställningen, anse vi
’) Sc i första rummet Svederi arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
