Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII. UR FREDRIKA BREMERS BREFVEXLING MED C. G.
BRINK-MAN ÅRES 1830-43.
Det är med en egen känsla af stilla vemod, som man
nnder lugna, mulna höstdagar ser de gulnade lofven lossna
från trädens grenar, sväfva några ögonblick i rymden och
falla sakta till jorden, utan synlig orsak, likasom drifna af
en hemlig, oförklarlig dragningskraft. Och dock blandar sig
O? Q O Q D
snart med det första, vemodiga intrycket af detta skådespel
andra lifligare känslor, glada minnen af det förflutna, hoppfulla
tankar för det kommande, ljusa hägringar af en ny himmel
och en ny jord — uppståndelsetankar — förnyelsebilder —
tusen förnimmelser utan namn, omöjliga att återgifva i färg
eller ord, men derför icke mindre lefvande och verkliga, ehuru
alla dämpade af den egendomliga dunkla färgton, den
fuktiga, likasom af osynliga tårar mättade atmosfer, som tillhör
hösten.
Häck tit din hand — fånga i fallet ett af de sjunkande
lofven och läs den bleka skriften på dess gulnade grund. Icke
sannt! Du tycker dig ännu se knoppen svälla under vårsolens
glöd, lindan sprängas, höljet bortfalla och det unga bladet
utvecklas i hela sin fägring, halft trotsande på egen kraft. Du
tycker dig ännu se lifvets safter strömma såsom fordom
genom det rika ådernätet och vexelspelet af ljus och skugga
falla öfver den friska, glatta ytan. Men se noga till och du
skönjer ock tydliga spår af hämmande, skadliga inflytelser —
ärren af insekters styng, fläcken efter maskars fjät, spåren af
en förbrännande middagsstråle — af en bitande nattfrost —
en hagelskur — en stormil eller ett sakta, men ihärdigt
regndropp från den närmaste omgifningen. Och i trots af allt
detta ser du dock den inneboende kraften, än kämpande, än
vikande, än åter segrande, småningom bilda sig till ett skönt,
om också ej felfritt, ej fulländadt uttryck af den skaparetanke,
som varit dess uppgift att förverkliga. — Och slutligen,
nälden sista segren är vunnen, ser du, såsom nyss, det färgrika,
liffulla bladet blekna, vckna, skälfva ett ögonblick för vinden,
lossna och sjunka tyst och sakta ned på syskonbädden i den
mjuka mullen. — För att der gå under? förintas? upphöra att
vara till? O nej! blott ett ögonblick tänker du så. Den skym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
