Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verskana glädje öfver ilen uppmärksamhet som visats henne,
som oek en viss svårighet att återgifva ilen egendomliga, tro-
missionär; hunt han i dess ställe, under det oemotståndliga
inflytandet af den, just då i Tyskland uppblomstrande »s"mgarevåren»,
utvecklades till skald, saint luiru lian redan 1789, under pseudonymen
Seliuar, utgaf en samling tyska dikter, innehållande skaldebref
»filosofiska rhapsodier», Sinngediclite m. m., om hvilka senare
minnes-tecknaren säger: »Brinkraahs satir hade ingen galla, ty någon sådau
fanns icke i hans blida själ — men väl fint attiskt salt». — Huru
Brinkman längre fram förstod att förena diplomatens invecklade
värf med skaldens luftiga ingifvelses tänkarens spekulation och
verlds-mauncns fiua vett, samt huru han, under detta rörliga och skiftande
lif, slöt vänskapsförbindelser för lifvet med en mängd af
tidehvarfvets mest utmärkta personligheter, kunna vi blott i förbigående
antyda. Äfven den flygtigaste blick inom den brokiga och talrika
kretsen är dock tillräcklig för att låta oss skymta gestalter af
ljufvaste skönhet och rörande behag, bredvid typer för miingsidigt
snille, djup lärdom, bländande qvickhet och hög inspiration; och
såsom representanter för hufvudgrupperna behöfva vi blott nämna
Louise af Preussen, Goethe, Humboldt, Schleiermacher, Jacobi och
madame de Stael. Följa vi slutligen Brinkman från di; diplomatiska
beskickningarne åter hem till fäderneslandet, finna vi vänkretsen
tillökad med personligheter, sådana som Thorild, Leopold, Tegnér,
Berzelius, Beskow, Pr. Bremer, för att ej nämna de förtroligare
väninnor, till hvilka »anakoretcn», fråu sia ensliga cell, utsände tusentals
bref, blixtrande af qvickhet, glödande af känsla, doftande af
belef-venhetens finaste bouquet och öffrerflödande af den glada
lefnadsvishet, som var honom egen och som vittnade att han var
— — — — »yngling än fast grånad,
Med hjertat fullt af värma, nej, af eld,
En svärmare invid det skönas fot,
Och dock en tänkare med Stoas skärpa».
Man skulle trott, säger skalden, i det han sammanfattar de spridda
dragen till en slutbild af den sällsamma personlighet han ville
skildra, att Brinkmaus lefnadsjulle var blott en speljakt, med brokig
flagga svajande för vind, »och dock! livad tyngd af lärdom,
hvilken skatt af visdom låg ej som ballast på dess botten!»
»Hans väsen var en egendomlig väfnad
Af kraft och vekhet slagna der ihop.
Hvem mins ej hur der spratt ett sydligt lif
Ur drifvan fram af nordens höga allvar,
Och hur han glödde uuder hvita hår,
En tärd vulkan — ett Hckla midt i iscu.»
Skalden fortfar att skildra hur han kunde i timmar fladdra
såsom verldsman och sedan lefva som anakoret,
»Hur fogellätt han lifvets bördor bar
Och dref med sina plågor attiskt skämt;»
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
