- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nionde årgången. 1867 /
45

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

»Jag förstår verkligen ej hvarför ni gör inbillning till
vilkor för snille. — — Dessutom om, såsom ni säger, hvad
som utmärker inbillningsgåfvan är rikedom på bilder, huru
kan ni väl frånsäga er den?— Luther, Kant, Baco af
Veru-lam voro visserligen snillen, men lyste ej i fantasiens verld.
Månne ej snillet, likasom det sköna, är mångartadt? Kan ej,
bland de odödliga så som bland de dödliga blommorna, ett
genus ha flera species och dock alla vara solens
barn?—Riktigt klart förmår jag väl ej reda ut det der; men tänk, min
gode vän, om ni komme mig till hjelp och bevisade mig,
med den styrka och klarhet ni i kraft af snille och lärdom
eger, huru rätt jag har! Då skulle kanske jag och mina
medsystrar förlåta er, att ni missvärderat vår smak och känsla,
och då ett fredsfördrag merendels grundar sig på de stridande
parternas ömsesidiga eftergifvenhet, vilja vi äfven gerna
medgifva, att ni bar storligen rätt deruti alt vi ofta låta oss dåras af
skenbar öfverlägsenhet och att det sanna och rent menskliga,
som lefver i oss, har högre värde, än kunskaper och lärdom,
regelräta och torra som grammatiken, genom hvilka egodelar
herrarne stundom synas oss så vördnadsbjudande. — —

»Nå! nu ett ord om mig äfven till försvar och
upplysning. »Kräseliga» lefver jag i sanning, ty jag har sköna
böcker, och menniskorna visa 111ig så mycken godhet och
vänlighet; jug tackar Gud derför och arbetar med ödmjuk
förtröstan och hoppfullt sinne alla dagar på att göra mig ej
ovärdig af så mycket godt. Jag söker utbilda mig till
klarhet och sjelfständighet. Jag vet sannerligen ej ännu hvad
det kan bli af mig; jag känner ej mina krafter; jag är i en
dagningsperiod — det våras inom mig! Såsom Gud behagar,
ske med mig; så litet medelmåttig som möjligt vill jag söka
bli. En ren ton i den hymn, som prisar Ilonom och sjunger
det goda, önskar jag framför allt vara.»

(Forts, följer.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1867/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free