Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Regnet föll stört vis, åmtals; »(let stod soin spön i backen»,
såsom folket säger. Kupéerna voro fullsatta. Cabrioleten
var ej att tänka på. Jag hade med mig en gammal slägting,
baronessan Z., som jag lofvat följa till Tyskland. Ingen hjelp
— vi måste krypa in i »intérieuren».
Der var skumt, regnet piskade glasrutorna,
läderbeklädnaden utsvcttades obehagliga ångor, vi kunde knappast
urskilja våra reskamrater. Midt emot mig upptäckte jag dock
snart en tjock borgmästare med en måge i två våningar och
en haka i tre: han sträckte ut sig i så beqväm ställning som
möjligt, lade sina fötter ofvanpå mina och skrattade med tjock
basröst, när fönsterrännan tömde sitt innehåll öfver honom.
Bredvid honom syntes en amerikanare med föga
gentleman-lika fasoner. Gång på gång upptog han ur fickan en butelj
med något alkohol hal tigt innehåll, och förde den till sina
läppar; när han ej drack rökte han. Till höger och venster
framskymtade bönder och borgare, halft gömda i skuggan.
Man kom, man gick af; endast borgmästaren förblef orörlig
med amerikanaren vid sin sida. I hörnet upptäcktes
slutligen en man af reslig växt, ung, att döma af hållningen, och
försänkt i djup tystnad.
De förefalla mig såsom ett slags helvetesmaschincr,
dessa rullande skåp, der luft och utrymme fattas, der
grannarnes armbågar och höfter ofrivilligt sättas i den intimaste
beröring, der benen fastna bland paketer, der näsdukens
begagnande fordrar diplomatisk beräkning och der man under
tjugofyra timmar icke har någon annan utsigt än si ti nästas
misslynta och upphettade fysionomi, runkande i samma takt
som ens egen! I sanning, det vill till att vara god, för att ej
under sådana förhållanden bli stygg.
Regnet öste ned alltjemt. Omöjligt att erhålla luft på
något håll. Fönstren öfverdrogos med den varma ångan inifrån
och bestänktes med smuts utifrån. Från alla kanter uppsteg en
blandad lukt af dåligt vin, tobaksrök, gammal ost och torrt
bröd, soin ingaf de vämjeligaste känslor. Öfver allt
snarkningar, nickande hufvuden och stora, gapande munnar, som
då och då plötsligt slöto sig, i det ögonen, såsom genom en
hemlig mekanik, öppnades med ett förbluffadt uttryck. Ingen
åska, ingen blixt, endast ösregn. Alltsom mörkret glesnade
och dagen grydde, såg man takrännorna strömma och vattnet
på vågar och ängar återspegla det svaga dagsljuset. Molnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
