Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
liftngde öfver Jurabergen och syntes spärra vägen på ömse
sidor; derinne qväfdes man och kände sig dock efter en
sömnlös natt genomträngd af kyla.
Tiden var ej gladare än vädret. I Frankrike
socialistiska rörelser af alla slag; i Tyskland, dit vi begåfvo oss,
revolutioner redan fullbordade eller i görningen. Baronessan
var mycket orolig; jag sökte lugna henne, men såg allt i
avart och tyckte mig genom den strömmande syndafloden se
schavotter resa sig på alla punkter inom synkretsen.
Morgonen kom; men ingen gyllene gördel, inga
rosenfingrar förrådde Aurora: hon uppträdde i nattrock, grått i
grått, så simpel som möjligt.
Men ack! du ljusets makt! I ett ögonblick fick verlden
ett annat utseende; ordningen skulle återtaga herraväldet, och
dessutom — hvad betyder en smula oreda vid full dager?
Och Maj sedan! Regnet strömmade, men det föll öfver
blommande torftak; derunder blinkade glädtigt blyinfattade
fönster; genom dörren med sin halfrunda, nötta tröskel gick
husmodren ut och in, med hufvudet insvept i en röd duk,
gäss-lingar och ankor kacklade i pussarne, bonden gäspade och
sträckte sig i logdörren, och kring stenläggningen, som
omgaf de täcka stugorna hoppade och dansade regndropparne.
I trädgårdarne böjde sig blommande träd och buskar fogligt
under regnets aga, syrenen doftade, tulpanen log ett grannt
löje och afskakade stolt dropparne från sitt purpurbräm
medan narcissen utsände sin vällukt i fördubbladt mått.
Under tak och förstuguqvistar sutto svalorna orörliga i sina
nästen med sträckta halsar; blott sällan vågade de med
några vingslag sänka sig mot marken, för att åter höja sig till
nästet och der, med stjerten stödd mot muren, spraka med
eller mata sina ungar. Sparfvarne, djerfva ströfvare,
socialister uf rödaste slag, ehuru förklädda i brunt, trotsade
regnet och sutto uppradade kring takkanten, ätande och
skrikande ömsom. Dufvorna kuttrade, tittade varligt ut ur
duf-slaget, slogo derpå mod tunga vingslag ned på en torr plats
framför logen, trippade af och an med skyggu rörelser,
upp-ploekade här och der ett korn, som utfallit ur kärfven, vände
bebag^jukt på sina glänsande halsar och tog så, plötsligt
skrämda, på en gäng till flykten.
Vackraste motsats till den färglösa dagen och kulna
himlen bildade dock fruktgårdarne, der päron- och äppleträd stodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
