Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Fyra år derefter hade han »La Démocratie en Amérique»
färdig. Den blef för vårt århundrade hvad Montesquieus
»Esprit des lois» var för sjuttonhundratalet.
Yid den tiden lefde författaren till »Paris en Amérique»
såsom en tjuguårig yngling i Paris.
Han gick ej den vanliga studievägen. Man hörde
honom icke omtalas vid Akademien. Han tog inga grader,
inga examina, inga examensbetyg. Ilan studerade blott, men
ban studerade fritt.
Det var Edouard-Bené Lefebvre Laboulaye,—»Le
Doc-teur Itené Lefebvre», Mitglicd der K. K.
Hanswurst-Akade-mic zu Gänsendorf, F. It. F. S. M. A. D. D. et cetera et
cetera», såsom han sedermera betecknat sig.
Hvilken återklang Tocquevilles idéer skulle finna hos
den då tjugufyraårige Laboulaye, kan inan lätt föreställa sig.
Men han var icke genast färdig att träda i den unge
mästarens spår. Den Gamla Verldens rättsförhållanden utgjorde då
som bäst föremålet för hans forskningar. Ilan satt der i sin
kammare i Paris, fördjupad i studier öfver jordegendomens
och dess rättsförhållandens historia i Europa från äldsta tider
tillbaka. Hvad han en gäng börjat, det ville ban ock genomföra,
och så uppträdde ban 18Ö9 med sin »Ilistoire du droit de
propriété foncière en Europé depuis Constantin jusquà nos
jours».
Detta hans första arbete prisbelöntes af VAcadémie des in~
scriptions et belles lettres. Men när det så trycktes, stod det
på titelbladet: par Al. E. Laboulaye, fondeur de caractères,
d. v. s. stilgjutare. Det. var den spirituella författarens
första skämt, skulle man kunna tro. Det var dock, såsom allt
hans verkliga skämt sedermera visat sig vara, rent allvar.
Laboulaye var den tiden stilgjutare och intet annat, mer än
författare, som han då i detsamma blef inför verlden.
Sedan dess har hans bana varit de ständiga scgrarnes,
hans och hans idéers, och deribland först och sist frihetens.
Till en början fortsatte han nu sina gamla studier. Det
ena arbetet följde på det andra. Ar 1841 lät han trycka en
»Ilistoire de la procédure civile chez les Romains». Ar 1842
utgaf han en afhandling öfver Fredrik Carl von Savignys lif
och lära, hvari ban visade betydelsen af grundsatserna hos
den nya historiska skola, som Savigny, Schlosser m. fi.
grundat. Aret derpå meddelade ban »Éecherches sur la condition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
