Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
der att lära, bur ett folk styr sig sjelft. Hvad Montesquieu
hade lärt i England, det hafva vi att lära i Amerika.
Tocqueville hade gjort sin insats i den nya rörelsen.
Han hade, så vidt det på honom berodde, sökt visa burit
frihetens problem kan förenas med jcmlikhetens. Han hade
förebådat, hade varnat för februarirevolutionen, utan att dock
någon lyssnat dertill. Af den allmänna rösten inkallad i den
konstituerande församlingen, sökte han, sedan revolutionen
kommit till genombrott, verka hvad han kunde, för att hålla ihop
och leda de våldsamma viljornas rörelser. Men förgäfves.
Han inträdde väl i den nya republikens ministere under den
nya presidenten. Men hans idéers seger var förlorad för
ögonblicket. Han återvände till det enskilda lifvet och egnade
sitt återstående lif åt sitt arbete »Handen régime et la
revolution», — detta snilleverk af första rangen, som vi ännu sakna
öfversatt på vårt språk, — och dog (1859) en dc nya
frihetslärornas apostel, misströstande om möjligheten för
Frankrike af en verklig politisk frihet midt uppe i chartor och
konstitutioner.
Men under allt detta liade dock hans, det vill säga
Amerikas idéer bildat en skola. Laboulaye tog vid der Tocqueville
slutat.
Det var i midten på 1850-talet. Det nya kejsardömet
hade tydligt visat, hvilka idéers barn det var. Det var »idées
napoléonéennes» det gällde för detsamma att förverkliga. Det
var despotismens frihetsidéer, det var »le suffrage universel»,
grundad på folkets okunnighet och behof af förmynderskap;
det var centralisationsmanien, grundad på folkets verkliga
eller förmenta oförmåga af sjelfstyrelse. Det var jemlikhet i
ofrihet. Det var broderskap under en despot. Men det var
icke friheten sjelf.
Med hela sin viljas energi och hela sin rätts- och
verlds-åskåduings skarpblick kastade sig nu Laboulaye in i studier
af sjelfstyrclseidéerna, frihetsidéerna, sådana de erhållit form
och uttryck i Nord-Amerikas samhällsskick. Hans första
appell till Frankrike och Europa, för att väcka den religiösa,
sedliga och politiska frigörelsens idéer till ny verksamhet, var —
en öfversättning af Channings sociala skrifter, en öfversättning,
som han inledde med en skildring af Channings lif och lära.
Det var att gripa de idéerna i hjertpunkten.
Det är i de religiösa idéerna, som alla andra idéer ha sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
