Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtskilliga modifikationer och uteslutningar i uppsatsen, dä
vi ej på andra vilkor ville lemna den plats i tidskriften*).
»Aristokrater äro vi alla».
(Några ord i anledning af den s. k. frökenreformen.)
Dä denna sats för ett eller par decennier tillbaka illustrerades af
vår t[vicke och humoristiske Jo. Jo., ansågs den måhända af mängden
såsom ett splitternytt uppslag i våra samhällsfrågor. Le tiers état,
som småningom tillväxt i makt, inflytande och anseende, som så väl
i afseende pä bildning som pä förmögenhet i många fall kunde täfla
med adeln, betraktade dock denna senare ined sneda blickar,
mumlande med eller utan skäl öfver obehöriga privilegier, aristokratisk
högfärd o. in. d. Men aldrig föll det dock förstnämnde samhällsklass
in att förmoda, det äfven den kunde göra sig skyldig till
aristokratiska lyten, ett förhållande, som ansågs än ij er in are från de klasser,
hvilka stodo lägre på samhällsskalan. Ej underligt då, om satsen:
»aristokrater äro vi alla» väckte ett visst uppseende; men som
sanningen alltid, om den också ej ljuder behagligt för allas öron, dock
vinner genklang hos några, hände sig äfven nu, att man hörde en
och annan erkänna, att nämnde påstående ej var så alldeles ogrundadt.
Sedan dess lia vi gått jättesteg framåt. Skrankorna mellan frälse
och ofrälse ha blifvit mer och mer nedrifna, de förra hafva förlorat
siua flesta och vigtigaste privilegier, giftermål mellan adliga och
oadliga höra till ordningen lor dagen, och i sällskapslifvet ser man
ingen skillnad mellan bildade personer med eller utan sköldemärke.
Man borde väl derföre förmoda, att dessa senare skulle känna sig
nöjda med den jemnlikliet, som i sjelfva verket inträdt, på några få
undantagsfall när. Men om detta än är händelsen med de sansade
och förståndige, så finnes dock ett parti, som ej vill låta sig nöja så,
länge det än ges några titlar oeh benämningar, hvilka äro exklusiva»
för adelns medlemmar. Dessa vill man likväl ej borttaga, för att
ersätta med den gemensamma benämningen medborgare eller
medbor-gariuna, men man aflas att göra dem till allmän egendom. Att börja
med ropar man: »bort med mamsellerna! Vi vilja ej ha annat än
fröknar, det är förnärmande för en ung dam af borgerlig härkomst
att kallas mamsell, då hennes välborna syster benämnes fröken — vi
vilja ej mer några borgerliga namn och titlar — aristokrater äro vi
alla. .n. lefve jemnlikheten!»
Åtskilliga blaud våra tidningar, soni anse sig för vår civilisa-
*) Som vi ej kunna gå våra insändares önskningar till mötes, utan
att för deras räkning tillägga några blad, se vi oss tvungna att bifoga
det vilkoret, att insändare af genmälen å föregående artiklar eller af
andra uppsatser, hvilka författarne önska ofördröjligen införda,
under ofvanstående rubrik, förbinda sig att derför betala 2 rdr rmt
per tryckt sida; — Redaktionen dock alltid förbehållet att bestämma,
huruvida artikeln kan anses berättigad att erhålla en plats i
tidskriften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
