Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
tious fackelbärare, togo den vigtiga reformen under sitt särskilda
beskydd ock förklara högtidligt, att de ej vidare ämna erkänna
några mamseller. Mamsellerna skola nemligen promoveras till
fröknar, jungfrurna till mamseller, och sedan förmodligen allt vidare
framåt, till dess vi hunnit den lyckliga jeranlikhetshöjd, att vi med
full tillförsigt kunna uttala: aristokrater äro vi alla, och alla ogifta
qvinnor inom Sveriges landamären få göra anspråk på frökentiteln *).
Men mamsellerna sjelfva, hvad säga väl de härom? Mig
veterligen hafva de aldrig blifvit hörda i den samhällsvigtiga frågan.
Men då skapelsens herrar, som ju icke äro bekajade med fåfänga,
väcka ett förslag, hvilket dock har ett förunderligt slägttycke med
en svaghet, som man eljest öfverenskommit att företrädesvis
på-börda Evas döttrar, taga de naturligtvis för afgjordt att dfct skall
helsas med acclamation af det svagare könet. Nekas kan visst ej,
att de i många fall se sin förmodan besannad och att mer än en
ung dam at’ borgerlig härkomst, men med välborna vanor, mer än
en mamsell i anspråkslös samhällsställning, men med högtsträfvande
sinne, känner sitt öra smekt och sin fåfänga smickrad at’ det i
deras tycke mer välljudande tilltalsordet: »fröken».
Men månne just de bästa qvinliga medlemmar at’ de
samhällsklasser, som sålunda skola befordras, verkligen önska och eftersträfva
en dylik förändring? Jag vågar påstå att så ej är förhållandet och
jag skulle kunna framdraga mer än ett bevis derpå. Hvar och en,
som hyser den åsigten, att personligt värde ligger i något annat än
en tom titel, måste tvärtom känna sig förödmjukad deraf. För
hennes öron låter den nybakade frökentiteln såsom ett slags gäckeri,
och deu, som använder den till henne, måste hon artse såsom en
narr, hvilken sjelf är nog fåfäng för att tro sig göra heune en
glädje dermed, eller ock finner hon sig förnärmad af, att han
betraktar henne såsom en dåraktig fjolla. Ganska betecknande är i
detta fall anekdoteu om, huru på en bal i en landsortsstad, en
bod-betjent, som ville visa sig tillhöra framåtgåondets élitecorps, tilltalade
sin dam med »fröken». Denna, en aktningsvärd och förståndig
borgaredotter, anhöll då ganska allvarsamt att han ville låta bli att.
»drifva» med henne.
Det är derför jag här, i dessa mina förorättade systrars namn, ber
att få inlägga en protest emot ett förslag, som visst synes tillkommet
för att smickra ilen qvinliga fåfängan (den manliga skola vi ej här
tala om), men som i sjelfva verket är nedsättande för qvinlig
sjelfkänsla. Tro mig, det finnes ganska många mamseller, hvilka hafva
*) »Reformens» anhängare synas ej i detta fall vara rätt ense, tv
under det en af de ifrigaste tilltalar sin städerska »fröken», hafva vi
hört ett gift fruntimmer af mer aristokratiskt sinnelag deremot
förorda densamma såsom ett medel att skilja husets döttrar från
»husmamsellen». Pä invändningen att denna ju kunde vara lika
berättigad att antaga berörde titel, svarades: »åh, för en tjenare kan det
väl ej komma i fråga».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
