Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
»Tro likväl icke — ni, som så sannt och skönt sjunger
lifvets eviga ungdom — att icke jag äfven ser:
’vissnande slätter
Äter af perlande dagg friskas och blomstra på nytt.’
»Jag ser dem — lifvet ligger rikt för mig, fullt, af ädla
och goda andar, fullt af vetande och skönhet. Mitt hjerta
klappar varmt mot lifvet; och döden ocli höstdagarne skola
aldrig, hoppas jag, låta mig glömma gudsgodheten och en
kommande vår.»
Under 1831 tycks författarinnan, sysselsatt med
utarbetandet af Nya teckningar ur hvardagslifvet (Presidentens
döttrar) haft föga tid att egna åt korrespondens, hvarför vi
ock af de fåtaliga brefven från detta år endast funnit
liied-följande lilla korta, men innehållsrika biljett, värd att
meddelas. Den är daterad den 17 Maj och synes vara
skrifven, antingen i afsigt att åvägabringa någon försoning, eller
ock rjjed minne af någon egen nyligen liden och förlåten
oförrätt.
»–Det är dagar då jag framför allt begriper hur
man kan vara vid elakt lynne, andra då jag framför allt
förstår att man är glad; i dag begriper och känner jag blott
att man måste förlåta — låta vara — glömma — gifva t.ill!
— Jag vet inga andra ord i dag. Både för lättjas och för
godhets skull behöfver man förlåta; hvem kan orka skrifva
upp allt på räkning! Gud förlåte mig mina synder -— och
förlåt ni, bäste B., dessa kråkfötter.
Såsom ett prof på de tillfällighetsskämt, som stundom
vexlades mellan de båda korrespondenterna, vanligen med
anledning af en sändning från Årsta till Brinkman, än af frakt,
än af honing, m. rn., då en lofsång eller ett äreminne öfver
de erhållna läckerheterna merendels följde derpå, meddela
vi här ur ett af höstbrefven från 1834:
»Lingonens petition till Honingens lofsjungare.
»Vi föddes på heden. Inga bevingade artister beredde
oss med konst och möda till en njutning för menniskorna;
solen gaf oss sitt leende, daggen sin tår, och vi växte och
rodnade och prydde med svällande klasar den moderliga
tufva, som skänkte oss lif. Hackspetten försmådde oss,
ik-orren skuttade öfver oss och herregårdsflickorna, som ryss
ätit syltad persika, gingo oss grinande förbi. Oktoberiät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
