Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Für många år tillbaka begagnade jag hans gymnastik. Han
var mycket god emot mig (men kunde aldrig komma ühåg
mitt namn) och lifvad af min varma, aningsfulla känsla för
allt lif och all högre kunskap, gaf han ofta i min närvaro
luft åt sin rika vena och lät den flöda, full af forntidens
underbara lif och djupa åskådningar. Jag hörde honom med
klappande hjerta tala om Balder, om Mimers brunn, om
asken Ygdrasil, hvars rötter tränga genom jorden. Jag var
mycket ung ännu, förstod litet, men anade mycket, och vid
Lings tal slog mitt hjerta för den enhet i lifvet och dess
uppenbarelser, som det nu är mitt lifs njutning att allt
klarare erkänna. I Lings förklaring öfver Eddan, soin ban
skänkte mig, såg jag ännu bättre det ljus, som jag
skymtade under hans samtal. Den gamla gudaverlden fick
mening, fick skönhet, christendomens ljus upplyste den.
»Pris ske dem, som i sammanhang visa andens och
historiens lif! De ha tillfredsställt menniskohjertats djupaste
och ädlaste behof. — — Sammanhang! det är gudomligt!
det ger själen frid och ögat klarhet; jag måste med Geijer
utropa: ’en skymt deraf är lycksalighet’!»
Följande skrifvelse af den 2 Maj 1835 hänsyftar på
någon skildring af en bland Brinkmans många qvinliga
korrespondenter.
»Jag gläder mig åt den tyska fruns brefsamling,»
skrifver hon, »gläder mig åt era blad öfver henne och
instämmer så gerna i er tanke att hvad friskast, hvad ljufvast och
liffullast liar utgått af menniskosjälen, finnes gömdt i
förtroliga bref — ej ämnade för trycket, ja, ej ämnade für mer
än en väns ögon.
»Geijer! — jag blir rörd då jag nämner hans namn. Jag
har hans skrifter att tacka för de rikaste, mest förädlande
njutningar, och jag har nyligen gjort hans personliga
bekantskap. — Han kom till mig! Huru englagodt. var det ej
af honom!»
Här tyckes den skrifvandes tankar ha återgått till det
förut vidrörda ämnet om värdet af en förtrolig brefvexling.
»Ni är sjelf,» fortfar hon, »allt för mästerlig
brefskrifvare, för god kritiker att icke känna att de bref ni har af
mig ej duga. Det är af innerligaste öfvertygelse jag säger
detta. Jag skrifver ogerna bref, och tänker jag att en kri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
