Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
tisk blick pröfvar stil och tanke i mitt bref, så förlamas min
förmåga till en grad som är löjlig. Jag kan ej ge skäl för
denna skygghet att träda inför en domares ögon, då jag,
jag känner det, ofta rätt ledigt uttalar mig inför
allmänhetens. Men det är så.»
En tacksägelse följer för hvarje vänligt och
uppmuntrande ord, hvarje godt råd af vännen.
»Tro mig!» fortfar hon, »ingen kan lifligare än jag
känna sin ofullkomlighet —- denna känsla är min bästa sporre
framåt. Derför är det också ofta blott med en suck jag
eiuottar ett loford. Jag känner huru litet jag ännu
förtjenar det.»
I sitt svar synes Hr v. Brinkman med ifver hafva
be-stridt de förklenande uttryck, som Fredrika Bremer fällt
öfver sina bref, och hon skrifver tillbaka:
»Oaktadt er obestridliga rätt att döma i vår lilla tvist,
förblir jag dock tviflande om rättvisan af er dom denna
gång. Men hvad gör det? Har något af mina bref skänkt
er det minsta lilla nöje, så förlåter jag dem allesamman
deras synder och är ofantligt belåten med mig sjelf.»
Brefvet af den 23 Juni utgör förklaringen öfver något
muntligt yttrande, hvaraf Brinkman synes ha dragit den
slutsatsen, att hans korrespondent ej tillbörligt värderade
vännens verksamhet såsom konstsamlare och konstdomare.
»Ha mina ord inneburit något sådant,» skrifver hon,
»så måste jag vara ledsen på (lem, ty de voro då vida
dummare än jag sjelf.» Hennes obeskrifliga njutning af
konstens verk, det förhöjda lif hon känner, då hon
tillbringat en stuud i vännens museum, synas henne böra vittna
tillräckligt om hennes höga tanke om konstverkens
inflytande och om konstsamlarens lif; »att jag det oaktadt,»
fortfar lion, »aldrig blir i minsta mån konstsamlare, att
jag ej såsom ni kominer att omge mig med konstens
synliga alster, hör dels till en viss fruktan för att växa fast
vid tingen och genom dessa vid jorden, dels till något
annat. — — Visst är att aldrig något som har penningevärde
kommer att länge trifvas ihop med mig.
»Att bela lifvet, så väl på denna som på andra sidan
grafven är ett stort konstverk, tror jag med er. Konstnär i
innerlig mening är då hvarje intelligent varelse, ej blott den
esthetiskt bildade, men den rättsinnige, som framlefver sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
