Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
cndet, vunno alla, som kommo i närmare beröring med
honom. Ehuru hans samtal vittnade om en alldeles ovanlig
beläsenhet och lärdom, samt om en djup erfarenhet af
lifvet, erhöllo de dock sitt öfvervägande intresse genom hans
egen snillrika originalitet, hvilken åt hans yttranden gaf en
omisskännelig prägel. Hans samtal lifvades genom ständigt
vexlande själsrörelser af känslans värma, inbillningens flygt
och öfvertygelsens djup. Trohet och fasthet i karakteren
voro hos Hwasser särdeles utmärkande drag. Han vacklade
aldrig i sin öfvertygelse och skydde ej heller någonsin att
uttala den osminkadt och öppet. En djup kärlek till
mensklighetens högsta intressen glödde ständigt i hans själ, och
förnam han en handling eller ett yttrande, som syntes
honom strida mot dessa högre intressen, brusade lians känsla
hastigt upp med en ovanlig liflighet. Orden kunde då
stundom falla hårdt och mången deraf blifva sårad, men af
dylika öfverilningar led dock ingen högre än hans eget kärleks-
O O O O
fulla hjerta.
Hans efterträdare i Svenska Akademien *) yttrar om
honom i sitt inträdestal:
»I Hwassers samtalston låg något trohjertadt buttert. I
början sipprade hans tal fram sparsamt och trögt, men kunde
sedermera flyta som ett ur hårda klippan frambrytande
källvatten, icke sällan belyst af strålar från inbillningskraftens
färgspel. Ja, kom det rätt i farten, så kunde det genom
tillflöden från hans rika beläsenhet från den Heliga Skrifts,
filosofiens, historiens, mythologiens, poesiens och
naturkunskapernas områden pressas ihop till en stråle, som, likt ett
springvatten, rusade i höjden och nedföll i glittrande stänk åt alla
sidor. I de stunder, då något låg honom vigtigt om
hjertat, talade han gerna ensam ocli var icke mycket böjd att
låna sitt öra åt hvad andra hade att anföra. Han framledde
då oafbrutet sin tankekedja; och, sedan ban med den banat
sig väg öfver jorden, kunde fantasien föra honom
genom
verldsrymden — och aningen utanför tiden och rummet —
då hans föreställningar rörde sig i en storartad rythm, på
hvilken man kände närvaron af både siaren och skalden.
Vältaligast, men aldrig ordrik, var han inför dödens och
förgängelsens skakande verklighet, och flera af hans
lärjungar förklara, att de vid sjuk- och dödssängar emottagit de
’) Strandberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
