Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
tycktes, uteslutande sysselsatt med omsorgerna för sin familjs trefnad
och talrika nnderhafvandes väl. Osedd af alla, och knappast af de
närmaste anad, fortgick dock hennes inre verksamhet i den en gäng
gifna riktningen, ytterligare påverkad af moderskärlekens bäfvan för
sina käras framtid.
»Hon plägade tänka en god del för sig sjelf», skrifver hennes
make, »och kasta en del deraf på papperet, också endast för sig sjelf,
eller på sin höjd för att en gång läsas af hennes barn.»
Denna verksamhet, ehuru djupgående och genomträngande, var —
hon antyder det sjelf— af negativ art: en skarpt, ofta satiriskt
granskande, vägrödjaude, luttrande, icke en uppbyggande eller
nyskapande. En sällsam företeelse är i sanning denna sedligt starka,
viljerena, med omutlig rättskänsla begåfvade ande, sällsam under alla
förhållanden, sällsammare ännu i vår vekliga tid och bland det
slägte, som fått namn af »det svagare kärilet». Hon står för oss lik
en annan Brand’), men i qvinlig skepnad och så mycket mer
gripande, som hon icke är en bild, frammanad af diktens trollspö, utan
ett lefvande väsende, som sjelfmant träder oss till mötes ur den
nyktra verkligheten. Vill man söka henne en motsvarighet bland
vårt lands qvinnor faller blicken på en Brigitta från det 14:de och
en Amalia v. Braun från det 19:de århundradet, spårande hos dera
vissa slägtdrag, som antyda att vår ensliga tänkerska med sin
gisslande kritik af tidens oarter icke står så alldeles enstaka inom den
svenska qvinnans historia, som man skulle kunna tro. Viljans renhet,
tankens skärpa, ordets slående, stundom sönderslitande kraft har
hon gemensamt med sina föregångerskor; målet skiljer dem åt.
En kyrkoreformationens förberedare, uppställde Brigitta såsom sitt
yttersta mål en luttrad katholicism.
Amalia v. Braun åter, anande behofvet af en reform af sjelfva
reformationsverket, stannar vid »en rätt evaugeliserad Schartaunism»
såsom vilkoret lor en allmän pånyttfödelse.
Författarinnan af dessa anteckningar deremot låter icke binda
sig af några kyrkliga former eller intvinga sina tankar i något
system; hennes starka, fordrande ande sträfvar efter ingenting mindre
än fullkomligheten sjelf. Hvad hon vill är sedlig upprättelse,
allmän andelig förnyelse, ett Guds rike på jorden, oberoende af alla
dogmer, ohägnadt af all yttre lärobyggnad, alla theologiska skrankor,
grundadt allena på det eviga budet: varer fullkomliga såsom eder
Fader fullkomlig är.
Man skulle kunna uppställa dessa trenne märkliga personligheter
såsom di; qvinliga representanterna af det kyrkligt ortliodoxa, det
pietistiska och det så kallade rationalistiska elementet i folkens religiösa
lif. Dessa elementer anses vara oförenliga, fiendtliga. Sä äro de väl
ock ännu i många punkter. I andra åter tycker man sig redan märka
ett närmande, som låter hoppas att det finns en medelpunkt, der de
olika radierna en gång skola sammanlöpa.
Så t. ex. när författarinnan af de här nedan meddelade anteck-
’) Se Ibsens drama af samma namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
