- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nionde årgången. 1867 /
213

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

213

ringar förvilla tidens nyktra sinne. För rätt godt köp har
man på det hela förstått att tillhandla sig evangeliets löften
och lefver beqvämt på räntan af den förvärfvade egendomen.
En fiffig slughet att för liten eller ingen valuta tillbyta sig
mycket, eller hvad i verlden bär vålnaden af mycket, är
tidens talang. Aldrig blef man fur bättre pris på en gång
christen och verldsman. A ena sidan har man rätt att vara
likgiltig — likgiltig som i de råaste tider — för hvad som
sträcker sig bortom småpassionerna för dagen; ja, det är en
half pligt i nutidens mening att elda under dessa drifter,
på det man, eggad af dcin, må skaffa sig ett byte på den
stora jagten efter mynt. och makt; å andra sidan ger man
sig min af att vara en allvarsam man, för hvilken blott det
oföränderliga har något värde.

Vår förnumstiga tid har sedan länge växt ifrån
ideologernas drömmar. När man är menniska, heter det, måste
man viil hafva lidelser och intressen som en menniska.
Ingenting är ömkligare, när man eger böjelser som en sinnlig
varelse, än att vilja se en engels syner. Den stackars
ideologen liknar en galning, som, stående midt uti ett träsk,
skakar armarne liksom vore de vingar, med hvilka han ville
segla öfver molnen. Löjen och förakt åt den, hvilken
glömmer gyttjan, som håller hans fötter fångna! Trefnad och
framgång åt den, som eger så pass god natur, att ban kan
inrätta sig beqvämt midt i träsket!

Det är också en ögonfägnad att se en af dessa, som
förstå sin tid, dess njutningar och dess fordringar. En sådan
menniska begriper allting, utom att man någonting kan sakna
i denna förträffliga mat- och pratsmältande menuiskoverld.
Hans affärer äi’0 ständigt klara, och samma trygga och
tvärsäkra min, som lian bar, när ban skötte sina hvardagsvärf,
följer honom äfven in i evigheten.

Ett sådant lefnadslopp må vara afundsvärdt, men
olyckligtvis är det endast ett. privilegieradt fåtal förbehållet.
Snarbelåtna äro visserligen de flesta moderna ansigten, men de
uttrycka dock ganska olika grader af belåtenhet.
Dilettan-terne i konsten att lefva för dagen (jag menar icke precist
en dag af tjugofyra timmar) hafva icke lika beqvämt som
deras mästare. Under det typerna sjelfva äro vid jemn
andedrägt, förnöta imitatörerne flämtande och med jügtadt
bröst ett lif, der den hårda nödvändigheten vanligen stän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1867/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free