- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nionde årgången. 1867 /
214

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214

ger dem från att intaga sina förebilders plats. I slafdyrkan
för desse uttömma de sina krafter, utan att skörda någon
reel vinst för sig sjelfva. Äfven när man inrättar sig 6å
klokt som möjligt och, följande med sin tid, utpuffar hvad
den utpuffar, nedtrampar hvad den nedtrampar, blir man
icke utan sin möda. Det är endast de erkändt främste i
denna talang, för hvilka allting lyckas. På den egna
härden har man sedan länge släckt elden. I den allmänna
opinionens stora härd pröfvar man alla malmer, förr än
man brukar dem. Ingenting är skenbart tryggare. Men
opinionen, ostadig som vinden, kan en vacker dag kasta sig
öfver oss sjelfva och halft döda oss med löjets eller ilskans
vapen. Har nu vår egoism slocknat ut med vår
individualitet, ge vi hopen rätt, äfven när den trampar på oss,
nåväl, då äro vi åtminstone konseqvente. Eller väsnas vi, så
snart en myggsvärm sticker oss, i klagan öfver den ena
eller den andra formen af mensklig otacksamhet, då hafva vi
i sanning just det slags höghet, som höfves vår samtids
menniskor. Den allmänna meningen är vår afgud, tills vi
mot den krossa vår egen panna. Men detta läkes snart,
och för en tid seglar åter vårt sinne för den allmänna
opinionens passadvind. Lyckligtvis glömma vi, när vi ånyo
äro i farten, att vinden, hvilken dag som helst, kan blåsa
omkull oss på nytt. Försedda med tomrum såsom
svamparne svälla vi ut, så snart vi ånyo komma i vårt element.
Ingen lefnadsregel kan vara enklare än vår: skrika högljudt,
lyfta till skyarne hvad som för ögonblicket är i ropet, men
i vårt hjerta vara likgiltiga och döda både för detta och
för allting annat. Ära åt den som uppfunnit denna
beqväma metod!

Midt i den snarbelåtna mängden dväljes dock en och
annan ensling, hvars hjerta icke kan hålla jemna pulsslag
med den allmänna trefnadens, hvars hand icke lärt sig föra
plogen så, som det antagna arbetssättet kräfver. Denna
oduglighet för dagens nöjen och bestyr åtföljes af ännu ett
missöde. I motsats mot den betänksamma hopen, hvars
fantasi lagom uppeldas af företeelserna för stunden, brinner
hans inre af begär att se personligheter, dugliga för alla
länder och alla tider, och icke blott figurer drägliga för ett
visst land eller en tidpunkt. Han är så pass ideolog, att han
icke på god tro antager det befintliga vara förträffligt; han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1867/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free