Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’2 "2 2
Vet. du icke att Christus aldrig kommit i verlden utan
synden, och att. dennas tillvaro Sr vilkoret för nådens tillvaro?
»En och annan torde känna sig tröstad af ett sådant tal;
jag går bort lika beklämd, eller om möjligt ännxi mera
beklämd än förut. Synden är någonting för menniskan genuint
ovilkorligt, lika oundgängligt som vatten och bröd för
det djuriska lifvet. Vill mitt barn en gång nedskaka den
gudomliga nådens mogna frukter, måste det genomgå den
andliga skärseld, som kallas synd och ånger, för att sedan
börja kretsloppet om igen.
»Jag har aldrig kunnat tvinga på min öfvertygelse läran
om syndens nödvändighet, kanske mest derföre att denna
lära i sedligt afseende så föga omgestaltat verlden.
O O o
»Under de långa och många århundraden vi upprepat
denna lära och betraktat den från alla sidor, har visserligen
odlingen utvecklat blomman och frukten, men på det hela
har ej menniskan kommit längre på helighetens väg. Man
förledes till tvifvel på att menniskorna betvdligen skola
förändra seder, så länge denna lära af dem fasthålles och
tolkas efter bokstafven. Synden kan aldrig göras mer
berättigad än då den förklaras vara ett frälsningens vilkor. Uet
djuriska är icke längre djuriskt, om det upphöjes till en
förutsättning för saligheten.
»’Der synden öfverflödar, der öfverflödar nåden desto
mer;’ detta språk är ämnadt att fattas vida mer i objektiv
än i subjektiv betydelse, det innebär en af dessa gripande
förmaningar till öfverseende med förvillelsen, på hvilka
evangelium öfverflödar, men hvilka den enskilde icke får taga
såsom en undskyllan för sig utan som en regel för sitt
handlingssätt mot andra, mot dem som begått ett felsteg. Men
det utgör lika litet en ursäkt för den, som begått ett
sådant, som det innebär en uppmaning, att synda för att vinna
nådens fullhet!
»Ar det säkert att omvägar föra snarare till målet än
raka vägen, så är det ock troligt att ur en grumlad
sedlighet uppstår en större kapacitet för den gudomliga nådens
mottagande. Men syuden är en omväg, desto svårare att
återvända ifrån, som han omskapar viljan, och gör den trög,
sinnlig och jordisk. Qväfde han icke de högre
själsförmögenheterna, vore han icke den svårt aflyftade boja, sora
först ensidigt fängslade menniskan vid de timliga tingen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
