Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
man kallar omdöme, är helf. enkelt ett liigre, obetydligare slags
väsende — en insekt, som märker ett bords skakning, men aldrig
iakttagit Askans dän.»
»Ganska riktigt! Jag är således en dylik insekt. Besynnerligt nog
märker jag dock mycket väl, att ni i detta ögonblick iitgjater er
vredes åskor öfver mig.»
»Nej! Ni är ingen insekt! ingen sådan underordnad varelse. Det
är just detta, att ni vill skryta ined er egen sraåsinthet, som sätter
mig i harnesk. Ni har tillräcklig urskiljning för att vara tillräknelig
för brottet att öka de qvinnors antal, som förhindra en ädlare
syftning i mannens lif.»
Esther rodnade djupt. Ilon harmades öfver detta yttrande, men
fann det dock ej så motbjudande, som många af dem Felix förr ställt
till henne.
Efter att under en jemförelse mellan henne sjelf och hennes far
hafva påpekat deu fina egoism, som bestämde hennes lif, fortfor
Felix:
»Jag vill att ni skall förändra er! Jag är naturligtvis en tölp,
som sä talar. Jag borde liviska i ert öra, att ni är fullkomliglietcn
sjelf. En annan man skulle kanske säga så. Men jag vill att ni
skall förändra er!»
»På hvad sätt skall jag kunna uppfylla denna er önskan, Mr
Holt? Genom att flitigt gå i kyrkan?»
»Nej, genom att fråga er om lifvet ej verkligen är så allvarligt,
som er far anser det vara om man ej under loppet af detta lif kan
blifva en välsignelse eller förbannelse för många. Ni vet nog att ni
aldrig gjort er sjelf en sådan fråga. Ni bekymrar er ej om att vara
annat än en fogel, som putsar sina fjädrar och som plockar till sig
hvad han tycker om. Ni är missnöjd med verlden, derför att den ej
skänker er alla de obetydligheter ni önskar er; icke derföre att den
är en verld, hvaruti myriader af män och qvinnor nedtyngas af
oförrätter och olyckor samt besmitt.a sig med laster.»
Esther kände sitt hjerta svälla af sårad stolthet och förödmjukelse
men hade dock tillräcklig sjelfbeherrskning för att svara med sin
vanliga silfverklingande röst:
»Var god och fortsätt, Mr Holt! Lätta ert hjerta från dessa
brännande sanningar. Det måste vara påkostande att sluta dem inom
sig.»
»Ja, det är så,» återtog Felix, och stannade, ej långt från hennes
plats. »Jag kan ej uthärda att se er gå samma väg, som de
dåraktiga qvinnor, hvilka förstöra männens lif. Männen kunna ej undgå
att älska dem och göra sig derigenom till slafvar af obetydliga
varelsers obetydliga önskningar. Det är på detta sätt de, som kunde
göra något bättre, förslösa sitt lif för ett lappri, tillbakahållas från
alla högre sträfvanden och arbeta med sin hjerna och sina lemmar
för ändamål, som ej hafva mera att skaffa med en mans bestämmelse
än tårtor och sötsaker. Det är detta, som gör qvinnorna till en
förbannelse; hela lifvet måste inskränkas för att lämpas efter deras
småsinne. Det är orsaken, hvarföre jag aldrig vill blifva förälskad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
