Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
iiro (inkansliga och ömtåliga, utan att vara i minsta mån sjukliga,
llon hade öga för de finaste skiftningar i skick, språk och ton, hon
hade sin egen lilla lagbok i fråga om essenccr och färger, i kraft af
hvilken hon hemligt fällde eller frikände alla saker och personer,
viss uppå att hennes måttstock var den högsta. Hennes nätta fot,
hennes fina vrist och oklanderliga naglar voro föremål för hennes
innerliga belälenhet ocli hon kände med sig sjelf, att det var hennes
öfverlägsenhet, som gjorde att hon ej kunde förmå sig att begagna
annat än de finaste kammarduksnäsdukar och de mjukaste handskar.
Allt hvad hon inbringade genom sina lektioner anvandes på
tillfredsställandet af hennes förfinade smak.
Detta var ingalunda det qvinliga ideal Felix Holt drömt sig, lika
litet som han, den grofbyggde, till drägt och väsende ytterligt enkle
radikalen, med den genomträngande blicken och det länga ovårdade
håret, var egnad att tillvinna sig unga Esthers bevågenhet.
»Hvilken liten påfogel!» var Felix’utsago om henne efter deras
första sammanträffande; »jag hade lust att komma hit hvarenda dag och
läsa lagen för henne, pressa blygsclns tårar ur de der glänsande
ögonen och siitta saxen till de prydliga lockarne.»
Han låter något af denna sin önskan slutligen öfvergå
till handling och uppsöker Esther en söndagseftermiddag då
lienues far är i kyrkan:
........."Jag kommer hit för att sitta hos er en stund,» sade
Felix på sitt rättframma vis; »jag ville gerna spraka raed er, men
det jag har att säga är ej angenämt. Er far plägar påstå att det cj
hör till min uppgift att förutspå behagliga, det vill säga bedrägliga
framtidsöden. Och ban har rätt.»
»Jag förstår,» sade Esther och återtog sin plats. »Ni misstänker
att jag ej hört någon predikan i eftermiddag och ni har kommit
för att gifva mig en sådan.»
»Ja,» återtog Felix och satte sig grensle öfver en stol, ej långt
från den unga flickan, och såg skarpt på henne ined sina stora,
ljusgrå ögon, »men till text vill jag taga ett yttrande af er. Ni sade
härom dagen: ’Det är mig likgiltigt om menniskor hafva goda och
sunda åsigter, blott de hafva god smak’. Nu vill jag, att ni skall
inse hvilket ihåligt lappri detta hvad ni kallar god smak är.»
»Ack, ja, det betviflar jag visst ej, då ni säger det. Ni är ju
en person med sunda åsigter.»
»Med åsigter, miss Lyon, menar man ju menniskors tankar oin
stora, vigtiga ämnen; med smak åter menar man deras tankar om
obetydligheter såsom klädsel, sätt att vara, nöjen, prydnader.»
»Näviil! ja! eller rättare deras finkänslighet för allt sådant.»
»Det blir samma sak. Tankar, omdömen, kunskaper äro endast
finkänslighet, mottaglighet för idéer och fakta. Om jag begriper ett
mathematiskt problem, så är det derföre, att jag bar en
mottaglighet för liniers och figurers förbindelser och ställning till hvarandra.
Och jag vill att ni skall inse att en varelse, som har det slags
känslig-bet för ting, som ui kallar smak, men saknar den känslighet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
