- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nionde årgången. 1867 /
243

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

243

man icke tror på henne, när det ständigt antages att hon måste vara
föraktlig.»

»Nej, dyra Esther!" (Det var första gången som Felix hade kallat
henne vid hennes förnamn, oeli, när han nu gjorde det, lädo han sin
breda hand på hennes två små händer, dem hon höll sammanknäppta
öfver knäet.) »Ni kan omöjligen tro att jag anser er föraktlig. När
jag först såg er...»

»Jag vet, jag vet;» afbröt honom Esther häftigt, alltjemt med
bort-vändt hufvud.

Några förklaringar följde, visande att Esther insett sina
fel och Felix sin orättvisa mot henne.

»Skola vi vända om hein nil?» frågade Esther efter ett par
ögonblicks tystnad.

»Nej,» svarade Felix ifrigt bedjande. »Brvt icke upp ännu. Vi
komma aldrig mera att göra en sådan vandring tillsammans.»

»Hvarför icke?»

»Derföre att jag är en man, som blifvit varnad genom
framtidssyner. Do der gamla historierna om syner och drömmar, som
vägleda menniskorna, hafva sanning uti sig; vi räddas genom att göra
framtiden närvarande för oss.»

»Då önskar jag att jag finge några syner,» sade Esther leende
emot honom, med ett bemödande att skämta, som stod i strid med
en obestämd dyster känsla inom henne.

»Det är just hvad äfven jag skulle önska,» svarade Felix och såg
på henne med en allvarlig blick. »Vänd icke bort hufvudet. Se på
mig, så märker jag, om jag får fortfara att tala. Jag tror på er;
mon jag önskar att ni finge en sådan framtidssyn, att ni aldrig lopp
fara att tappa bort ert bättre jag. Någon trollmakt af ett eller annat
slag kunde råka att falla öfver er, och ingenting annat än en riktigt
stark och fruktansvärd framtidssyn kunde då rädda er. Och hm den
räddade er, kunde ni bli den qvinna, som jag tänkte mig för en liten
stund sedan, när jag betraktade ert ansigte; den qvinna, som gör ett
högt mål lättare för mannen att ernå. i stället för att vända honom
bort derifrån. Det är icke troligt att jag får bevittna ett sådant vackert
resultat; men det bör komma, der en qvinlig ande blir inledd på rätta
vägen. Det skulle glädja mig att veta, att det blefve er lott.»

»Hvarför är det icke sannolikt att ni får erfara hvad det blir af
mig?» frågade Esther, vändande bort. sin blick i trots af hans uppmaning.
»Hvarför kan ni icke alltid fortfara att vara min fars vän och min?»

Felix svarade genom att gifva några ytterligare utkast
af sin lifsuppgift, enligt hvilken ban ville uppsöka
någon stor stad eller annan syndfull, eländig ort, fjerran
från sina nuvarande omgifningar, för att der, sjelf vigd vid
fattigdom, söka göra lifvet mindre bittert för några få af
sina bröder.

Esther blickade drömmande framför sig och yttrade derpå:

»Detta ser ut som en tung lott; men den är stor.»

Hon reste sig upp för att vända om hem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1867/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free