Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
XXXV|||. l’R FREDRIKA BREMERS BREFVEXLING MED C. G.
BRINK-MAN ÄR 1830—43*).
Sommaren 1835 beslöt Fredrika Bremer att företaga en
läntrre resa. I)e innersta bevekelsegrunderna till detta be-
o °
slut känna vi icke, men ana att de voro af samnia art som
de, hvilka drefvo Leonore och Eva bort ur »hemmet» (se
Hemmet af Fredrika Bremer) för en tid, på det att de
genom sjelfva frånvaron skulle rätt lära uppskatta dess värde.
Vi sluta härtill, dels af vissa uttryck i de följande
brefven, dels af hvad en bland Fr. Bremers äldsta ännu lefvande
vänner berättat härom.
»Jag måste bort! måste lemna hemmet på en tid, kosta
hvad det kosta vill,» hade hon yttrat till denna vän.
Sagdt och gjordt! Beslutet togs. kosan ställdes till Norge
och snart emottogs den svenska gästen på den vackra
egendomen Tomb, af sin väninna, den originella grefvinnan S.
Här tillbragte hon en längre tid, delad mellan behaget
af ett trefligt norskt familjelif, studiet af Norges folk och
natur samt litterära sysselsättningar. Kort före eller efter
anträdandet af den norska resan synes Nina hafva utkommit
och blifvit temligen strängt emottagen af kritiken. Förfin
synes med anledning häraf ha bedt Brinkman uppriktigt
säga henne sitt omdöme om boken, och fått sin bön uppfylld.
»Ni har gått min önskan till mötes,» skrifver hon
nemligen från Tomb den 18 Mars 1836, »och såsom ett af de
vackraste bevis på att ni är min väv, anser jag det bref, som jag
nyligen af er haft glädjen emottaga.
»Tack för mången vink, mången anmärkning, lika sann
som mildt och vänligt uttalad. Tack äfven för det ni gjort
mig den rättvisan att tro det jag ej gillar de förirringar jag
berättar; tack för att ni ej förblandat mig med de personer,
jag låtit uppträda, drifva och försvinna som moln. Ni kunde
fråga mig hvarför jag så gjort och jag kunde svara er
tillbaka: äro de icke till i jordelifvet, dessa moln, som likväl
genomstrålas af mången evig stjerna?
»Ni frågar: ’Hvarför dessa mörka skuggor, denna
nattliga dysterhet? Konsten, skönheten, stå i evig förklaring på
det ljusomflutna Thabor!’
’) Fortsättning oeli slut.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
