Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•258
»Ja der! men icke <!er allenast. Icke var det glädjens
sol, som lyste i Gethsemane; icke var det jublande
kärleks-röster, som höjde sig kring korset på Golgatha; och likväl
har lifvet och konsten inga högre föremål. Hvad frågar den.
som söker, som strider för sanningen, efter hvardagslifvets
solsken? 1 sanning, lika litet som den stoiska qvinnan
frågar efter älskarens kyss.
»Men tro ej att jag med dessa reflexioner vill söka
försvara min egen pennan svaga foster. O nej! tro det ej. Mitt
största fel i .Vina är, att jag der velat försöka en objektiv
behandling, söm jag ej var mäktig. Jag ville ej älska mina
döttrar och derför har jag ej gjort dem älskvärda för någon.
Emellertid, om jag hade låtit den olyckliga sluta med
förtviflan, den dygdiga sluta ined att falla — då, gode 15.,
fördöm mitt arbete och mig. Men om den lidande, som jag
målar, reser sig, om <h’n dygditfa menniskan, ehuru felande,
dock står fast i något evigt godt, om den aoaya i stilla
undergifvenhet småningom förklaras — o! då, min rau, förstå
hvart jag syftar, förlåt mina fel och — vänta! bedjande med
inig att knoppen, som trängtar mot ljuset, må ega kraft att
utveckla sig och uppenbara den verld, som den bär inom sig.
»Jag ser många sidor af lifvet, men blott en sol,
förklarande alla; ännu är dock mitt öga osäkert ocli handen svag.
— — .Jag har befunnit mig i ett öfvergångsinoment, under
hvilket jag gjort bättre törhända att intet skrifva — och
likväl har jag lärt mycket af mina egna fel. Jag hoppas att
besegra dem, hoppas att komma till klarhet, men ej genom
att gå tillbaka utan genom att gä fram, fram på en väg,
som jag se’n min barndom sökte och pä hvilken en älskad
lärare har fört mina steg; ty lika visst, som vi kunna älska
genom samband med verldens eviga hjerta, likavisst tror jag
att vi kunna länka — och oeta sanningen — i den evige
tänkarens ljus.
»Ju utan christendom?!» tillägger hon med en
hänsyftning på något uttryck i vännens bref, »ni, som ömmar för
allt godt, som brinner för all ren skönhet — ni utan
christendom, utan religion! Ni, som uppenbarat er dyrkan för
det högsta i så många sköna konstverk—ni utan religion?!
Blott en hedning kunde påstå detta, och af en sådan
hedendom har jag aldrig haft minsta anstrykning. Jag ir för
god Christen att ej ha sett den chrstne i er; det gudomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
