Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•261
med himlens stjernor i sitt sköt — »se der,» säger
brefskrifverskan, »en sann bild af den, som jag är lycklig att kalla
min vän.
»Enslighet, böcker, natursköna omgifningar, en vän —
bättre, ljufvare lott kan ej verlden gifva!» fortfar hon.
»Enslighet! hvad den är för en herrlig sak, hvad jag älskar den!
I ensligheten blir man bättre — jag åtminstone blir bättre —
och man sluter först rätt frid med menniskorna och
verlden, då man står i ringa beröring med dem. Lifvets och
menniskornas eviga genier komma mig nära i ensligheten;
jag ser dem klart och älskar dem. De skymmas ej mer af
tusen småsaker, som förekomma i det dagliga umgänget och
hvilka lika små otäcka troll gyckla kring den eviga anden.
Redan ordet är ett täckelse för känslan. Verlden är full af
svårigheter, när man vill bemänga sig med den, och först i
ensligheten, der man är utom frestelsen, är man äfven utom
svårigheten. Jag har kännt dessa svårigheter sä plågsamt,
att de skulle gjort mig olycklig, om jag ej i tid besinnat
ordspråket: »bättre fly än illa fäkta» och — Hytt.
»Här i ensligheten går upp för 111ig ett lifligt intresse
och det heter Norge* Nyligen har jag gjort bekantskap med
tre utmärkta skalders skrifter, som förtjena namnkunnighet,
icke blott inom Norge. Skulle jag jemföra dem sins
emellan, så ville jag säga, att Foss skrifver ur en mild själ,
Welhaven ur ett skarpt förstånd och Wergeland ur ett starkt
hjerta, ur en glödande, men ej klar fantasi. (Hans stora
digt »Skabelsen — Mennesket — Messias» är bästa beviset
härpå.) Den sist nämnde är dock onekligen den störste skalden.
Jag vill som prof af hans sångmö anföra följande strofer,
öfver hvilka ni är en bättre domare än jag:
»Land forgaaer — mon synker Verden?
Mend forgaae — mon Frihed vol?
Födt med förste Engel er den,
Döer ej för den sidstc Sjæl.
Da tillbage
Maa du dragé
I Guds egen Barm din Sjæl.
Ännu följand e vår befann sig Fredrika Bremer i Norge
och skrifver från Tomb (16 Mars 1837) en hjertlig lyckön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
