Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•262
skan till vännen att hafva öfvervunnit en långvarig och
svår sjukdom. Från djupet af Norges skogar tillropar hon
honoin ett af hjertats grund uttaladt: »lycka till, att icke
mera lida! lycka till att lefva för att njuta lifvet. Tv för
er,» tillägger hon, »är lefva ocli njuta lifvet ett och
samma. — — O! min gode 1».,» fortfar brefskrifverskan,
»huru skall man lära menniskorna den sköna konsten att
lefva, d. ä. att njuta lifvet. De elaka, de som lida af någon
på sinnet tryckande sjukdom sätter jag här oj ifråga; icke
heller de olyckligt gifta; men de mänga andra, som
genomvandra lifvet utan svär sjukdom och utan Ilerzenhjelinska
synder, de många, harmlösa menniskorna, som gå tunga och
sömniga eller oroliga och »trefliga omkring — kunna de ej
läras att bli lyckliga? Öppet öga och öra, vakna sinnen för
lifvets rikedom — mera fordras ej. Kan det meddelas? Jag
ville veta det. Jag skulle tro, att det kan ske till en viss
grad och under vissa omständigheter. Men trögheten! och
hvardagsbestyren sedan! En ljus och harmonisk
verldsåskåd-ning fordras framför allt, och sedan att kunna se den
afspegla sig i alla riktningar och i allting, så som man ser
solens ljus i hvar darrande daggdroppe–och man skulle
på jorden räkna timmar, ej dagar af ledsnad och sorg, och
tillvarelsens skönhet skulle öfverväldiga menniskans själ med
glädje, dess rikedom med känslan af att en evighet behöfves,
för att hon skall kunna fatta och njuta allt, som här omger
henne i det hvardagliga lifvet.
o a
»Jag sàg häromdagen humlorna med deras rika
guldgula last krypa in i små mullhögar på sandgången; de sökte
sig ned till deras små honungsfyllda palats, belägna ofta en
half aln under jordytan. Det gjorde mig nöje ocli jag såg
deri en bild af menniskornas verld. Så döljer sig under
jordiska höljen öfverallt en skatt, ljuf och närande — visste
vi blott vägen sà väl som humlorna!–-Jag kan icke säga
er, huru se’n en tid denna lifvets rikedom likasom
üfver-sväminar mig; ja, jag måste ofta gråta att min själ är så
fattig, min kraft så inskränkt, mina sinnen så matta, att jag
så oändligt litet kan fasthålla af dessa lifvets gnistor, som
springa ut från skapelsen i alla riktningar. —- — Men det
gör dock godt att förödmjuka sig inför Skaparen.–-
–Jag skulle vilja berätta för er hur mycket vackert och
godt det finnes här i Norge — i dess natur—dess qvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
