Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 (i
vet att skatta förf. till Kapellet, Orimntahamns Nybygge,
Arbetets ära, Menniskans stod, m. fi. herrliga skapelser och att
jag vid A:s bedömande ifrigt begär, att man bredvid hans
orena skapelser må ställa dessa rena och ädla ocli väga
rättvist.–—
»Gråsparfvens sång återsändes tacksamt. Den bekräftar
min tro att äfven gråsparfven var med i Paradiset (det
förlorade) och får rum och qvist i det återvunna.»
En biljett af den 8 Dec. 1843 innehåller hjertliga och
glada tacksägelser för ett amerikanskt bref, som baronen
skickat sin korrespondent, för att låta henne se, huru man i
det fjerran landet upptagit Fredrika Bremers Teckningar ur
det svenska hvardagslifvet. Efter ett ytterligare meddelande
i samma ämne skrifver hon den 6 Februari:
»Innan jag ännu fått tacka er för er epistel af den 1
Februari öfverraskar ni mig med en ny, som skänker 111ig
stor glädje. Ty visst är det glädje, en stor och djup glädje,
för hvilken jag innerligen tackar Gifvaren at allt godt, att
från fjerran land höra Sveriges lif, sådant det återspeglas i
dess litterära alster, vara ett föremål för intresse och
gillande, och att få tänka: ’Jag har del deri’.
»Detta kan låta stolt för den, som ej ser de
tacksamhetens glädjetårar, soin härvid fylla mitt öga. — — När jag i
min ungdom gret af brinnande längtan att »blifva någonting
för Sverige», (ty Sverige var min första, liksom det väl blir
min sista kärlek) då anade jag föga, att dessa den smärtfulla
längtans tårar skulle en dag följas af den glada uppfyllelsens
— ja, att väl de förra voro mödrar till de senare. »Att bli
någonting för Sverige», derom bad jag med brinnande böner
i mitt 13;de år. Nu är jag 40 och har väl blifvit något; men
kan jag ej bli mer än jag hitintills varit, så är det, sannerligen
allt för litet för mitt samvetes tillfredsställande och för allt
det goda jag rönt.»
Brefskrifverskan öfvergår mot slutet af brefvet till ett
yttrande af B. om Fahlcrantz.
»Mot ert omdöme om F:s skärpa,» skrifver hon, »känner
jag behofvet att reservera mig. Jag tror, att den kominer
från sinnet för det. fullkomliga, och tycker derför om den.
äfven då jag sjelf är föremål derför. För öfrigt är F. en
redlig fiende, likasom en redlig vän, och på hjertats djup
ligger en verklig skatt af rikedom och godhet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
