Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•271
I kunde låta något ljus, någon glädje, någon djup lifvets sanning
utgå i verlden oeh bli mera allmän der.
»Men när jag så kan behandla mig sjelf, och tjena det
allmänna äfven med det mörkaste i mitt enskilda lif, så
torde det synas förlåtligt, om jag icke alltid är så noga, då
det gäller att uppenbara det ljusa och sköna hos andra, för
att dermed glädja och förädla verlden, helst då jag
undviker alla namn för att icke såra en ren finkänslighet.
»Jag älskar djupt mitt slägte! detta ord skulle vara ett
fä-fäugligt, om det icke vore så sannt, oin jag icke vore vigd vid
denna kärlek genom det kraftigaste dop menniskan kan
genomgå, så i smärta som glädje; mitt lif och allt hvad jag eger skall
helgas till dess tjenst.»
Må detta löfte stå såsom slutordet i brefsamlingen. Ett
skönare skulle vi förgäfves söka. Och frågar någon, huru
det löftet infriades, ma han då söka svaret i den sång, som
vi här meddela såsom det sista af våra minnesblad från
Fredrika Bremers dödsår, den herrliga sången till
Fredrika Bremers minne af X. Topelius.
Plats för idéerna! Plats för de höga,
Friborna tankar, som i verldens natt
Likt gnistor tändas för vårt skumma öga
Och alstra, lyfta, värma, lysa gladt!
De äro frön, af tidens stormar drifna,
De fatta rot, de spränga klippans barm,
De smälta isarna, och dagen randas varm
För de förtryckta, sorgsna, glömda, öfvergifna.
llur länge bar ej qvinnan utan klagan
Sin ärfda lott, att, skonlöst kysst ihjäl,
För mannens blick, som elfvorna i sagan,
Ila tusende behag, — men ingen själ!
An smickrad, firad, än förtrampad, bruten,
An vettlös, sysslolös i glitter gömd,
An släpande sitt ok, till tacklös möda dömd,
Var hon från handlingen, från tanken utesluten.
Då kom idéen, — då föll en klarnad strimma
Af kristendomens ljus på qvinnans stig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
