Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stå upp! — ljöd ordet. — Slagen är din timma.
Och halft a menskligheten tillhör dig! —
Stum, tyngd af kedjor, tyngd af diademer,
Förnam den fångna denna starka röst:
En själ bår äfven du, o qvinna, i ditt bröst!
— Och ordet tog gestalt och vardt Fredrika /iren.er.
Hvem var hon? Verlden vet. Den frusna tåren
Af vintcrskvn begråter henne ini.
Hon var en ringa qvinna. Adelboren
I verldens mening var hon icke ju,
Ej ung. ej skön, ej rik med guld pa änne.
Dock fanns i nord en qvinna ej som hon;
Dock stego furstarne med aktning från sin tron,
Att trycka hennes hand, och folken hörde henne.
När mången qväll hon sågs i tysthet smyga
Att läka sår, dem alla andra glömt,
Hvem visste då, att sig i denna blyga.
Förvissnade gestalt en ande gömt,
Som mäktig att millioners hjertan vinna,
Tryggt kunnat sluta verlden i sin famn.
Om hon ej aktat mer, än glansen af sitt namn,
Sin storhet framför allt, att endast vara qvinna!
Det innersta, det högsta uti lifvet,
Frid, sanning, kärlek, Gud och mensklighet,
Var ursprungsordet, som blef henne gifvet,
Och hennes ryktes enkla hemlighet.
Men hvar hon gick, i hennes väg förmäten
Stod fördomen i jättehög gestalt:
Hvart hon i verlden såg, var mannen ensam allt,
Och qvinnan, lifvets doft och hjerta, var förgäten
l)à drog hon ut, — drog fjerran öfver hafven
Att leta uti mensklighetens barm
Hvar nyckeln, den fördolda, låg begrafven
Till qvinnans öde. — Och idéen fick arm,
Idéen fick lif, gick ut att fanan bära
För qvinnans rätt. Och den har fattat rot;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
