- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nionde årgången. 1867 /
287

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•287

skämt bort henne, sa att hon nu mångenstädes med förakt
för gammal sed antager stadsfolkets vanor och skick. Om

o a

det nu bör anses vara en vinst för städernas fina damer, att
franska moder och franska nöjen införas i deras krets och
upptaga deras tid, hvilket väl må vara tillåtet att betvifla,
så måste dock en hvar medgifva, att sådant icke duger för
folk, som skall lefva af sitt arbete, äfven om man icke vill
taga i beräkning den anstrykning af löjlighet, som sträfvan
att tillegna sig skenet af en bildning, hvars kärna är en
fremmande, alltid gifver, och som nedsätter den simpla
hederliga arbctsmenniskan i den allmänna aktningen. Det vill
sannerligen något mera till, för att vara en fin dam, än blott

O O *

de fina kläderna, hvilka på den tarfliga bondeqvinnan taga
sig ut som påfogelns fjädrar på kråkan. Men låt bondens hustru
och döttrar uppträda i sin vackra hemgjorda drägt af mer
eller mindre dyrbart material, allt efter som tillgång är, och
de skola gå i bredd med både köpmansfruar, biskopinnor och
hofdamer, utan att bli föremål för hvarken spe eller
förvåning, af den enkla orsaken att de synas vara hvad de äro.
Det är harmoni mellan deras lefnadsställning, bildning, skick
och drägt, och det är harmonien, som betingar den verkliga
skönheten.

Då gårdsbrukarne i vissa trakter östanfjells dels skicka
sina döttrar till stadens flickpensioner, dels hålla fina
stadsdamer till deras lärarinnor i hemmet, för att undervisa dem
i musik, broderi och fremmande språk, då, ineDar vår
Kirke-sanger, »maa man sige at disse ei alene handle dumt, men de
handle uforsvavl:gt, lige överför baade sine egne Born og det
Samfund de skulle tilhöre.»

Det första man under sådana omständigheter har att
göra är »at aabne Folkets Syn for hvad der er sand og hvad
der er falsk Dannelse. Först naar dette er skeet, först naar
Kvinden er bragt tilbage til det hjemlige norske folkelige
Fod-fiBste, först da kan der være Tale om at meddele hende det Syn
■paa Livet og den Dygtighed til at öve en Husmoders og
Moders välsignelsesrige Kahl i den Stilling der veriter hende, hendes
K aar vare trasnge eller rummelige.»

Lyckligtvis, tillägger förfin, är det ännu blott i spridda
trakter af »östlandet», som den falska bildningen fått inträda
och faran är måhända ej så stor, som den synes på afstånd.

I de vestan- och nordanfj eliska trakterna — de närmast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1867/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free