Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•303
Medan onda tankar honom fresta.
Modren trycker barnen till sitt hjerta.
Smeker dem och sofver under tårar,
Hungrig sjelf, de hungrande till hvila.
Tyst till modrens bistånd kommer döden.
Jernren tystnar — trötta ögon slutas —
Re’n den yngsta har för alltid somnat. —
Ej en klagan — intet skri af smärta —
Blott en vild, en tröstlös blick — och fadren
Störtar bort, men modren ber i tårar:
»Rädda honom, Gud ! från syndens tankar!»
Längre hann ej nu berättarinnan.
Högljudt re’n de minsta barnen snyfta;
Rörd hon ser små läppar sakta skälfva,
Ögon glänsa, fulla utaf tårar; —
En i hennes knä sitt hufvud gömmer,
Hviskande: »Hur kan jag, lilla, hjelpa
Barnen, som deruppe dö af hunger?»
Och den milda lärarinnan svarar:
»Mycket kan ett varmt, ett trofast hjerta,
En allvarlig bön, en kraftig vilja,
När de hjelpas åt. — Låt se din väska,
Lilla Eva! Se det vackra äpplet,
Rödt som du om kinden — hvad det kostat
Vill du visst de bleka barnen gifva?
Detta mjuka bröd, så godt och kraftigt,
Skulle mätta flera späda munnar,
Och din middag endast bättre smaka,
Om en dag du varit utan frukost.
Jag mitt kaffe för en vecka afstår,
Bitter blefve mig den läckra drycken,
Om jag intet gjort att nöden lindra...»
Lilla Karin höjde upp sitt finger,
Tecken att lion ville något säga
Som hon funnit på, just nu i blinken.
Och hon sade: »Slantarna vi gifva
Ofta gumman — hon, cler bort’ i hörnet,
Hon som säljer frukt och pepparkakor —
Dem vi nu åt Norrlandsbarnen spara;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
