- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nionde årgången. 1867 /
320

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•320

Att ingen kunde honom rätt begripa.
Kritikens svärd jag säg sa skarpt Er slipa
Och måtta hugg, just åt det trogna bröst,
Som var den gamle kungens enda tröst.
Hur gubben dog, det skulle jag förklara;
Det tyckes mig nu rätt naturligt vara —
Af sorger tyngd, i höstligt stormig natt,
Förskjuten, öfvergifven, der han satt
Och tänkte på förräderiet, sveken,
Tills hjertat brast, och ban sjönk ned vid eken.
Men om ni nu nödvändigt veta vill
Hur detta sker, hur sådant kau gå till,
Så fråga dem, som känna nöd och smärta —
Hur många dö ej af ett brustet hjerta? —
Men, kallad för ert tioinannaråd,
Fann gossen ej — nej, knappt den döde nåd.
Nå, de få trösta sig, jag sett en flicka
Med milda ögon på dem båda blicka;
llon sade: Aek jag honom väl förstår,
En trogen vän, allt annat öfvergår.
Då nu min skrifning fått betyg så skilda
Bli väl »försvarets» domare ej milda;
För hvassa hugg, är säkert blottställd än
Det stackars barn, som kallas Kungens Sven.
P. S. T. K.

Såg ni ett tryckfel, som är löjligt nog,
Till jagt på hjertan nye kungen drog.
Jag ämnat att han hjortar skulle jaga
Det tyckes icke sättaren behaga;
Han annat vill — men ack! om hjertejagt
Det vet jag, ej ett enda ord jag sagt.

2.

Den 12 Oktober 1867.
Min ädla fröken! Tillgif, att ej än
I klarligt ljus ban framstår, »Kungens Sven»,
Ehuruväl ni omnämnt hans mandater,
Och anmärkt tryckfel, loford och citaterl
Nåväl! Yi läsa i er vackra sång,
Hur nye höfding ställer hän sin gång
Till djupa skogen, för att långt derinne
Få se den syn, som preglats i hans sinne.
Nil veta vi, att kungen är i nöd,
Och inom kort man hörer: han är död!
När strax derpå det er behagat kalla
Den mördare, som sett sin konung falla,
Hvi undra då, för oss den tanken stått:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1867/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free