Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lappländska pastorernas vilkor, förstår, att det ej var någon lysande
ekonomisk ställning, hvari min fader derigenom försattes. Med den
största sparsamhet och arbetsifver| lyckades det dock honom att,
genoingå Hernösands skola och gymnasium, samt taga studentexamen
innan haus fosterfader afled. Det lilla, pastorn egde, tillföll
naturligtvis hans enka.
Med det understöd, de norrländska studenterna erhålla, genom al t
kringresa i sin hembygd och predika, begaf min far sig till Upsala,
för att der studera, hufvudsakligen de lnathematiska vetenskaperna,
till hvilka hans håg lutade. Genom undervisning lyckades han till
största delen försörja sig, sä att hans skulder voro temligen obetydliga
då han lemnade akademien. Han ingick sedan i läroverkens tjenst
och gifte sig kort derefter med min mor, som då var en fattig,
faderlös lärarinna. Genom min faders arbete underhölls hans familj,
visserligen ej i öfverflöd, men dock liödtorfteligen Deras äldst.a barn
är jag. Många år derefter föddes min ende broder.
Slutligen erhöll min fader lektoratet i mathematik vid L—s högre
elementarläroverk. Hans omständigheter förbättrades derigenom, och
han hoppades kunna bekosta sina barn en goil uppfostran. Under
tiden hade jag af mina föräldrar fått lara allt, hvad de kunde meddela.
Jag er koll en lika grundlig skolbildning, som läroverkets elever, om
jag undantager de döda språken. — Men denna lyckliga t.id fick ej
räcka linge. Koleraåret 185Ö kom, och såsom öller för farsoten föllo
först itin fader och kort derefter mill moder. Jag var dii 17 år,
min breder Adolf 8 år. All vår egendom bestod i den vinga summa,
som viJ denna tid kunde erhållas genom försäljning af föräldrarnes
tarflig» bo. Det gällde nu att finna utvägar för existens. Slägtingar,
som kunde hjelpa oss, hade vi ej. Några af min faders kamrater
vid läroverket lofvade att bispringa min broder, sä länge han vistades
i stade», och vid dess skola. Jag erhöll plats hos ett fmutiininer,
som i vår fädernestad höll en »pension» i den gamla stilen. — Sä
förflöto G år. Dä måste beslut fattas för framtiden. Alin broder
hade guiomgått skolans nedra afdelning; det var nu fråga om.
huruvida hm skulle fortsätta sina skolstudier, och sedan gå lill
universitetet. Han hade efter vår fader ärft hågen för de mnthemntiska
studieria, och önskade helst att få gå samma viig. Men livar skulle
vi fitini medel dertill? Vårt lilla arf val’ redan llortärdt. Vi kuiide
ej tänk; på att sätta oss i så stora skulder, som erfordras för en
akademisk kurs. Efter långt öfvervägande beslöto vi, al l Adolf skulle
genomtå teknologiska institutet, för att derigenom förr erhålla en
plats, dar han kunde arbeta för sitt eget uppehälle. Men äfven
härtill forlrades ej obetydliga penningeutgifter. Min dåvarande plats
kunde ij fullt försörja mig, än mindre oss båda. Men när nöden är
störst, är hjelpen närmast. Jag erhöll genom vänners
rekommendation dm lärarinneplats hos Grefve AV., soin jag ännu innehar, och
fick do- en god lön. Men tiOU rdr ii,ro dock svårligen tillräckliga
till unlerhåll för tvenne, älven om jag icke behöft använda sä
mycket för min enskilda räkning. Genom eu väninna i Stockholm erhöll
jag från förläggare derstädes öfversättningsarbete. Utom mina lektio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
