Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•324
ner roed grefve W:s döttrar, måste jag nu arbeta ej obetydligt. Om
aftnarne, sedan mina elever gått till hvila, och på morgnarne, innan
ännu någon af familjen uppstigit, arbetade jag ifrigt med min penna
och mitt lexikon. Men detta slag af arbete var dock ej alltid att
påräkna, och jag var derjemte nödsakad att åt grannarne för
betalning arbeta med nålen. Så hafva de sista 6 åren förflutit. Min broder
har nu slutat sina studier, och erhållit en god plats pä en mekanisk
verkstad i Stockholm. Mina elever äro snart fullväxta, och behöfva
ej mera min ledning. I höst tänker jag flytta till hufvudstaden, till
min broder. Der ämnar jag söka en lärarinneplats vid någon
folkskola; ty nu behöfver jag ej så stora inkoroster, då jag endast hair
mig sjelf att försörja.
Sådan är min enkla lefnadsberättelse. Man skulle dervid kunna
siiga: »ja, men det synes ju deraf, att qvinnan kan arbeta sig fram.
och försörja någon mer än sig sjelf, utan att erhålla något af statens
embeten». Visserligen har det lyckats mig, men huru? Jag vägar
säga, att jag har arbetat mer än någon statens tjensteman, och
försakat så mycket en menniska i min ställning kan försaka. Jag har
dock i det hela varit lycklig; ty jag har ej haft annat än glädje af
den, för hvilken jag strafvat. Likväl hade jag icke kunnat stå ut
med en dylik öfveransträngning i 6 år till. Krafter har jag ännu qvar,
men min ungdom är förbi. Jag kan dock af allt mitt hjerta tacka
Gud, som så hjelpt mig, under alla bekymmer och svårigheter. Men
så väl har det ej gått för alla mina medsystrar. Jag skulle kunna
omtala mången sorglig historia i detta ämne, men säkert äro sädana
fall icke obekanta för eder.
l)en kamp, jag kämpat, har ledt mig till antagande af de
grundsatser i fråga om qvinnans ställning, som jag i mitt bref till eder
dotter framställde. Jag är tacksam för de meddelanden af andras
erfarenhet, som kommer mig till godo; men ni har verkligen rätt, dä
ni säger att »sådana lynnen låta ej öfvertyga sig af annat än egen
erfarenhet». Och är det väl något orätt deri? Auktoritetstro uti
’ sociala och politiska saker är föga på sin plats. Men det hindrar ej,
att jag med nöje hör andras tankar framställas, äfven om de äro
motsatta mina; ty jag förauledes derigenom, att i den yttre verlden
ännu noggrannare efterforska, hvarest sanningen tinnes. — Jag vill
nu, om ni dermed har tålamod, framställa ett kort försvar för några
punkter i mitt förra bref.
Med nöje finner jag, det ej alla dela den åsigten, att min
utgångspunkt liknar en kamp mot väderqvarnar. Till stöd derföre
behöfver jag endast hänvisa pä, hvad jag förra gången i ämnet
yttrade, och Eder väninna Esseides ord synas mig innebära en
ovedersäglig sanning.
Min afsigt har aldrig varit att förneka, det hos marinen och
qvinnan finnes olikheter i anlag. Men dessa olikheter utvecklas till ett
stort svalg dem emellan, genom den ensidiga utbildningen af hvarderas
framstående anlag. Jag föreställer mig alt Gud skapat man och
qvinna med olika gåfvor, pä det att de, under ömsesidigt umgänge,
skulle lära af hvarandra, upptaga af hvarandras väsende hvad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
