- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nionde årgången. 1867 /
343

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34:5

först af expositionen oeli sedan af sjelfva staden Paris, som
i sig sjelf är en ständig exposition, långt märkvärdigare än
de tusentals utställningar man hopat hit från alla verldens
länder. Men om min blick ej är nog klar för att samla till
ordnade bilder allt hvad som stundligen ter sig för den, vill
jag i stället språka litet om sjelfva resan.

Från Stockholm begåfvo vi oss af en ruskin- söndags-

° O O

morgon, helt belåtna med utsigten att snart komma till ett
land, der thermometern ej står på 0 midt under den årstid,
som nian i den tempererade zonen brukar kalla sommaren.
En qvart eller mer sedan tåget satt sig i gång, betraktade
vi landskapet omkring oss, men regnet, soin smattrade emot.
rutan,gjorde mig melankolisk och lät min blick likgiltigt,
halka förbi nejder, som eljest äro undersköna, till och med
i regndugg. Dessa små trollska sjöar med sitt klara vatten,
sina löfprydda små holmar, hvar återfinner man dem?
Ingenstädes utom hemma. Men som sagdt, på detta tänkte
jag icke då, utan vände i stället min blick inåt kupéen på
mina medresande. Utom min reskamrat funnos tre personer
i vagnen: en fru med sin dotter, samt ett ensamt äldre
fruntimmer. Frun hade just ingenting anmärkningsvärdt, dottern
endast i så fall att hon föreföll sotn ett lifslefvande
nipper-skrin. Men den tredje personen i vagnen — hur skall jag
kunna beskrifva henne? Den första blicken sade mig ge-

O o

nast, ütt hon ej var någon vanlig resenär. Hon kunde vara
omkring 60 år; längden medelmåttig, drägten dyrbar och
smakfall, men enkel och fullkomligt passande för hennes år.
Ingen chignon — hatten, lätt och fin, dolde nacken och gick
något långt ned i pannan, så att endast en smal rand af
is-grått hår blef synlig. Men hvilket ansigte! Det var som
om gracerna en gång valt det till siii boning och sedan
aldrig kunnat besluta sig att lemna det. Hennes profil var
fullkoiiligt ren oeli hela anletet endast lätt berördt af ålderns
hand. Jag kan icke säga att hon var skön, ty detta uttryck
begagiar man ju blott om ungdomen, men hela hennes
person htde ett onämnbart behag, och inom en half timme voro
vi också i fullt samspråk. Hvad det var roligt att se henne
tala! ce qvicka ögonen spelade, munnen log; bela varelsen
uttrycite ett lif, en värme, som meddelade sig åt. alla
omkring henne. Först frågade hon sin granne om namnen på
de staioner, som vi foro förbi och upplyste oss om, att hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1867/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free