Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•345
Skilje! ifrån de ömma vän- ocli slägtskapabanden hemma, är
man tacksam för den minsta vänlighet från en fremmande
person. Hjertat, alltid i behof af kärlek, strömmar ut vid
minsta anledning; man finner vänner, hvilka man aldrig
återser, och som man dock ej glömmer; ja, jag ville gå så
långt, att, om man under en resa skulle hållas fullkomligt
isolerad från sina medmenniskor, fäster man sig vid...
hästarne, som draga ens vagn, alpströmmen, som mörk och vild
rusar igenom dalen, blomman, för hvilken man går ur vägen
för att ej förtrampa!
Hvad som för mig utgör resors behag är den skatt af
angenäma minnen de skänka, och hvilka sedan så ofta
återkomma till mitt trötta sinne, hviskande: minnes du? — Glöm
det närvarande bittra, det räcker blott ett ögonblick, och
mins det glada, det ljufva förflutna!
Men jag återgår till min berättelse. Väl var solskenet
borta, men den behagliga värma det medfört hade lifvat
våra medresande och snart voro äfven vi i fullt samspråk.
Den unga damen hade rest många gånger samma väg och
hon kände till allt. Ilon omtalade att vi i Falköping
skulle få en ypperlig middag för 1 Rdr Rmt, en nyhet, som
emottogs ined stor förtjusning. »Men,» tillade hon, »kommer
Götheborgstågct förut, blifva vi lurade, ty med det följa
studenterna, som skola till Paris, och komma de förut... ni
förstår!»
Nu är jag naturligtvis, som alla fruntimmer, förtjust i
studenterna; jag har tagit emot dem vid ångbåten hvarje
gång de kommit till Stockholm; jag har följt dem till
borggården och hört dem sjunga för kungen, hvilken jag också
är förtjust i; jag har öfvertalat min värd att inqvartera dem
hos sig vid högtidliga tillfällen; jag har strött blommor i
deras våg, alltsedan jag kunde plocka en blomma, men... gifva
dem min middag! den sista middag, jag skulle njuta i det
dyra fosterlandet! dertill kunde jag ej förmå mig, och
derför hoppades jag, att vi skulle komma först till Falköping.
Tiden var lång, men ändtligen voro vi framme och före
studenterna! Vips voro vi ur vagnarne och inne i den trefliga
salen. Skämt åsido, men middagen var ypperlig. Som fruktan
för studenterna var allmän, skyndade sig hvar och en att göra
»table rase». Soppa och fisk, stek och dessert — allt försvann
med en hastighet, som var beundransvärd. Men hvad förmår
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
