Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
återkommer jag ständigt med förökadt nöje, huru uttröttad
jag än må vara. Det första jag gör, då jag vaknar och
sedan jag klädt mig om morgonen, är att öppna de stora
fönstren och låta solen strömma in i rummet, medan jag
betraktar det storartade skådespelet derutanför. Ofta hvilar en
lätt dimma öfver staden, icke döljande dess beundransvärda
skünhet och prakt, endast borttagande det sträfva och skarpa
uti dess konturer. Paris gör ej samma intryck af tyngd och
tryckning, som mängden af stora städer, ty husen äro ej
hopade på trånga gator, det ena bredvid det andra. Öfver allt
har man andrum och frisk luft, och utmed de ståtliga
boulevarderna gröna träd att hvila ögat vid. Klockan 6 synes
knappt någon lefvande varelse till; bodarne äro stängda; >
icke en gång omnibuskuskar och sergents </<; ville ha ännu
kommit i verksamhet; men så fort klockan slagit 7 blir allt
lif och rörelse; hästtramp höres pä afstånd och efter några
ögonblick ser man stora afdelningar kavalleri jaga fram utefter
den närliggande Boulevard de TEmpereur. Det är ett stort nöje
att se de präktiga hästarne utveckla ett sådant öfvermätt af
kraft; ibland spränga de framåt med en fart som vinden;
ibland tvärstanna de, stegra sig och hota att afkasta sina
ryttare... Hu! nu är det gjordt!... Nej! hästen kastade sig
blott tvärt öfver gångbanan och snuddade vid en mjölkflicka.
Ingen skada skedde, men huru lugnt ändå att vara i
säkerhet hår uppe.
Sedan du nu fått en skymt af morgonsceneriet från mitt
fönster, måste jag äfven låta dig kasta en blick på
qväll-skådespelet, i hvilket mina vänner fyrarne spela hufvudrolen.
1 expositionsparken finnas nemligen trenne ståtliga fyrar,
hvilka, då vi trötta hemkomma om aftonen, helsa oss med
sitt bländande ljus. Den största fyren är en fransman och
lyser med ett gult, ostadigt, fladdrande sken, en trogen
afbild af det praktälskande, sväfvande, nyckfulla folklynnet;
ile öfriga lysa, den ene med hvitt, den andra med blått
sken. Denne lille blå är en glad fyr, leker med allt och
kastar ut sina pilar af ljus i stora knippor åt olika delar af
den mörka rymden.
Men jag tröttar dig med mina beskrifningar och slutar
derför med löfte att inom kort uppvakta dig med ett
ordentligt expositionsbref till ersättning för detta
osammanhängande småprat.
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
