Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•351
hade en strupåkonnna, som inverkade på hennes tal. men
att hon var mycket skicklig. Och dessutom — que faire?
saken var afgjord!
Alltså inställde vi oss till vår första lektion kl. i)
följande morgon. Mademoiselle välkomnade oss med sin hesa,
rossliga stämma. Det dröjde öfver en vecka, innan vi vande
oss vid hennes strupljud och vid hennes person. Föreställ dig
en storväxt, gammal dam, med en figur liknande en grynsäck,
och ett ansigte närmast liknande ett grötfat, samt en kostym
bestående af en och samma oföränderliga, något Hottiga,
svarta orleansklädning, utan krage och manschetter! En dam,
som nyss stigit upp, då vi kommo till henne kl. 9, och som
sofvit en god stund om qvällarne redan kl. 8; en dam, som
under lektionerna ständigt utkallades af bonnen, för att se
på köttet, eller smöret, eller för att banna de bullrande
helpensionärerna, eller för att gifva ut hushållsnycklarne, hvilka
hon alltid påstod vara tillfinnandes i sängkammaren, men
hvilka aldrig funnos der, och hvilka måste finnas för det
eller det ändamålet. »Cherchez, cherchez/» var hennes svar vid
första knackningen på dörren, men vid andra eller tredje
måste hon sjelf lunka åstad, och qvarten förflöt ibland, innan
hon hittat de förlorade fåren.
Oaktadt sina egenheter och sin fula röst, gaf hon goda
lektioner och kände fullkomligt till både sitt språk och dess
litteratur. Hon klagade mycket öfver vårt sjungande uttal;
»men det kommer sig af er brytning på engelska,» sade hon,
ehuru vi många gånger upplyst henne om, att vi voro
svenskor. Sverige hade hon aldrig hört omtalas och trodde att
vi måste färdas igenom Österrike för att komma hem.
Öster-rike var gränsen för hennes geografiska kunskap; hvad
derutöfver var hade hon ingen aning om; icke heller visste hon,
att det fanns mer än 4 europeiska språk, det fransyska,
engelska, tyska och italienska. Jag kunde dock ej undgå att
fråga henne om hennes pensionärer ej visste mera om
Sverige än hon sjelf. »Oh! sans doute!» utropade hon naivt;
»mina nioåringar veta lika väl som ni hvarest Sverige ligger,
och skulle kunna peka ut det på kartan för er; men jag*
madame, har glömt sådana småsaker.»
Senare.
Jag återkommer till mademoiselle de B. Hon är en
rätt kuriös person. Genom henne ha vi fått en liten blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
