Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•368
»Hm! jag undrar, om det är sä alldeles säkert!» inföll
efter slutad läsning den unga flickan och hennes vackra ögon
6trålade af ett skalkaktigt trots, som dock minuten derefter
vek för en djupare ocli varmare stråle, i det hon halfhögt
tillade: »Om qvinnan endast lyder, tror jag hvarken, att hon
älskar eller älskas rätt,»
Med denna lilla indirekta kritik lemna vi det omtvistade
kärleksgebietetoch öfvergå till glanspunkten i den rika
diktsamlingen. Dit räkna vi i första rummet karakters- och
natur-skildringarne, hvilka ej sällan närma sig historiemålningens
och kulturbildernas område och lemna hos läsaren ett djupt
och lefvande intryck. Vi hänvisa å ena sidan till de
mästerliga skildringarne af Atterboms skaldepersonlighet, af
ökenfa-raren baron Neimau, m. fl., å den andra till Gotlands- och
Sörmlandsbilderna, Svangstrandsvejen, Barcelona och
slutligen äfven till bilden af Österns drottning, oaktadt det något
för ogenomträngliga dunkel, som hvilar deröfver.
ö O O 3
Hvilket uppfriskande nöje är det icke t. ex. att följa
skalden på hans färd öfver Östersjön, då
»Med långt utrullad rökflngg, eld i bröstet,
Med skummig drifva framför spetsig bog,
]iland gröna böljor bryter fram värt ångskepp.
Hvarthän? Jag ser blott haf och sky. Hur ödsligt!
Men der — hvad skymtar der vid horisonten?
En ö, en högbrant strand. Dithän, du drake god!»
Och medan skeppet nalkas den gamla hansestaden, hur gerna
låta vi ej skalden frammana hägringarne af den gamla tiden,
för att sedan vid hans hand uppsöka de sköna lemningarne
af dess storverk. Följ honom t. ex. till S:t Karin och låt
honom förklara för dig intrycket af dess skönhet.
»S:t Karin, skönsta bland de sköna systrar,
Hur kysk din fägriug, jungfru, hiralavigd.
Två smärta pelarrader; mörka murar,
Med smala spetsbågsfönster; bräckta bågar,
Af en förtrollning hämmade i fallet,
Och ljus och skuggors lek på golfvets gröna gräs!
Om byggnadskonsten, som mail plägar säga,
Ar frusen tonkonst, stenförbytt musik,
Hvem vet? S:t Karins nordiskt kyska skönhet,
Kanhända är den murad upp af visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
