Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•371
ringa och oansenlig. Min lilla verld gömmer sig i tysta
skogen, ett torftak betäcker henne, en smal stig och en låg
dörr föra ditin — och derinne sitta endast två menlösa barn,
det ena sexton, det andra sextio år gammalt, samt en
svartgrå katt. Men hon har ock andra kännemärken. Hon kan
sägas tillhöra det, som är trångt på alla sidor och »hafver
tvång i verlden»; nöd i olika gestalt har fått henne fatt;
sjukdom, svaghet, lytthet och fattigdom hafva ristat sin
teckenskrift på allt hvad hon innehåller, med undantag dock af
katten, som har det förträffligt för sin del, ty han stores af
intet; han har för hvarje dag råttsteken i hemmet, och
fogel-steken i skogen, ja — ibland försakas för honom till och med
bela »mjölksqvätten», som kan vara att tillgå i det gamla
väggskåpet med sin vingliga dörr på ett gångjern. Katten
är en kär vän — men på det ingen må anse honom en
lyxartikel under så dåliga omständigheter, så må nämnas, att
ban är oumbärlig — icke för sällskaps skull — utan för
råttornas skull.
Så ser hon ut min lilla verld! Undrar nu någon huru
denna — så arm och usel — kan kallas »det bästa i verlden»,
så se här skälet: Gud hade tagit sin boning deri, Gud, som
utväljer just det för verlden ringa och oansenliga; och jag
har velat inbjuda dig dit, min läsare, för att få visa dig en
medinenniska, som herrligt vittnar om sanningen af de orden:
Gudaktighet med ett fürnöjdt sinne är en stor vinning —
en sanning, som vi aldrig nog kunna påminnas om, eller
se målad för våra ögon, tills den blifvit en erfaren sanning,
äfven uti oss, uti våra egna hjertan. Den lilla verldens
cgarinna, som jag nyss omnämnt, hon bar sin nöd, sitt
betryck (hon bär dem nu icke mer, ty det första är
förgånget) — icke blott med tålamod och förnöjsamhet, utan,
hvad mera är, med glädje — allt för den öfvervinneliga
glädje hon egde i lefvande tro på Honom, som för henne
kommit i verlden, lidit och dött.
Lyckliga lilla verld! Gömd i skogen, tryckt af nöden,
bräcklig, mörk, syndig; men — ditt namn inskrifvet i
Lifsens bok!
Det var i början af Juli månnid. Med budskapet om
en ny dag och en ny nåd uppgiick på himlahvalfvet den
klaraste sol; hon utbredde sin glans vidt omkring och kyss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
