Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•372
te med varma strålar skog och mark, borg och dal.
Samma morgonhelsning fick äfven Clarelfvens breda vattenfåra,
der hon ilade fram i rastlös fart längs kuperade, än
träd-beväxta, än odlade stränder; ja, solen tycktes nästan med
mera omsorg vånda sig till detta naturens barn, än till de
öfriga föremålen, ty hon samlade sina strålar derpå, liksom
ville hon nedtränga med värma och ljus i dess kalla, mörka
djup; men den otacksamma å sin sida tycktes ej böjd för
dylikt intrång. »Claran» ville vara sådan hon var, hon
begrep icke ljuset och fortsatte oförändradt sitt rastlösa lopp,
läggande det ena lilla vecket af 6in blåa slöja öfver det.
andra till hinder för solen — och egen upplysning; en
talande bild i allt detta af sjelfva menniskan; ty då nådens sol
med kärleksfull omsorg söker nedtränga i hennes kalla och
mörka djup, det obotfärdiga hjertat, så är icke heller hon
böjd för dylika intrång; äfven hon ville vara sådan hon är
och fortsätter i sitt naturliga sinne ett rastlöst verldslopp
— läggande den ena fliken af »orättfärdighetens klädnad»
öfver den andra till hinder för nåden och esren välfärd.
Född och fostrad bland de Norske Fjelde är Clarelfven en
Norges dotter. I begynnelsens dunkla urtid och då
ungdomsblodet kokade som häftigast i kennes ådror, föreställer jag
mig att hon ville besöka nabolandet. Hon kom, fann
behag till detta land, tog ett nytt namn och blef — svenska;
hon älskade Sverige såsom hon älskade Norge och
samman-knüt med sitt breda silfverband — starkare än någon
Novemberförening — de båda grannrikena med hvarandra,
dermed liksom ropande till folken från naturens store Skapare:
våren bröder i enighet och kärlek! Hvem vet om hon icke
äfven med sin våg kysser Danmarks strand, hviskande om
skandinavism och nordisk enhet — ja, ån mer: kanske har
hon förskalfat sig en undervattenskabel ända till Suomis land
för telegram i samma ämne; men jag vågar inga vidare
föreställningar! — Bort med fantasierna, detta ogräs, dessa
»klängväxter kring verklighetens stam», ropar realisten — och
— tänk! om det skulle gömma sig en sådan i någon af
mina ärade läsare!
På vissa punkter är Clarelfven en väldig ström; än här,
än der rusar hon vildt utför brama berghällar och rasar i
skummande vrede efter den hårda medfart hon derunder
rönt. Munkfors, Dejefors, Forshaga o. s. v. äro ställen, hvarest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
